Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
fullt återupptagit sin verksamhet med kanske för många utländska
sångarkrafter, har af många skäl rätt att blifva väl anskrifven igen
och under stundande gynsammare ekonomiska förhållanden icke
behöfva äflas om att under brinnande säsong bjuda på idel debu-
tanter, som efter ett par år vilja öfvertaga ledningen af teatern.
På våra större talscener, der framför allt talets konst bör
samvetsgrannare idkas och der poesien, »en vältalighetsform som
än bättre återgifver själs- och sinnesrörelsernas föreställningsverld>,
icke bör behandlas som ett styfbarn, som endast då och då får komma
och hälsa på de främmande och ändtligen till rikare omvexling
med dagens ofta talangfulla, men ephemera prosa-alster må fröjda
vårt sinne — der vilja våra blickar möta verldshistoriens betydande
män: och qvinnor, de krönta hjeltarna och de krönta brottslingarna
i deras dygder och synder. Det är ett stort fel att försöka låta
oss glömma deras stordåd eller deras vederstyggligheter. Skulle
folken under den eviga utvecklingen slutligen komma att glömma
forna råa tiders barbari och despoternas skändligheter, kunde lätt
hända att vi till slut väcktes ur vår dvala genom förnyandet af
tyrannernas forna illbragder under ny form. -För reaktionära
rörelser är steget från nutid till forntid mycket kort i våra dagar.
Civilisationens utveckling är en långsam process, dess hämmande
eller förstörelse kan gå ofantligt hastigt, om många äro med om
illdådet. Vi kunna sjelfva påskynda förderfvet genom bristande
vaksamhet. Furstarne glömma gerna sjelfva de mörka punkterna
i kungakrönikan och anse folkeus domslut öfver tyranner och idioter
på tronen för helgerån.
Furstar och folk skola mötas tillsammans vid skådespelen
för att tillsammans njuta eller skrämmas, för att uppfostras till-
sammans. — Vår tids obegränsade läsning inom alla ämnen och
riktningar börjar utesluta historien. Må då historiens minnen
återupplifvas från scenen. ’Låtom oss lyssna till de tankar och
ord, hvilka filosofer, siare och skalder i skådespelen lägga på de
handlande personernas läppar. Om dessa ord också äro skaldens,
då Nero eller Gustaf Adolf tala, äro de genom historiens vitt-
nesbörd och på grund af den föreställning man genom traditionen
gjort sig om de personer som framställas i dikten eller på scenen,
ändock sanna uttryck för hvad den framstälde tänkt och uträttat
och -bilden i dess helhet kan då ej förfela: att på vår inbillning
verka tilltalande eller motbjudande — förutsatt att bilden skapats
af en verklig skald eller stor författare och återgifves af en ut-
märkt, en god eller åtminstone en sanningssökande och sin konst
hängifven skådespelare.
Ur Dagens Krönika. XI. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
