Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kälkborgerliga eller vulgära fraser, som de -moderna
teaterförfattarne lägga i munnen på rouéer, samvetslösa ockrare
och näsvisa betjentslynglar, fraser från boulevarderne, caféer,
restauranter och kokott-salonger kunna omöjligen i längden verka
annat än förslappande. De liksom vädja till vårt medlidande
dessa bornerade skrattrepliker. — Skrattet, jal kom med skrattet,
det äkta, det helsosamma, det frigörande! Låt det komma osökt
och qvickt som från Holberg, Moligre och Beaumarchais eller
från våra egna oförderfvade författare, men icke öfversatt från
»Fliegende Blätter>. — Hur mycket helsosammare skall det väl-
komna skrattet verka på våra nerver efter att samma nerver förut
kommit i dallring genom de storslagna och uppskakande scener,
som sanningen i sin oförgängliga metallspegel framhållit för våra
blickar ur tidens digra och handlingsrika annnaler. Då skall
skrattet verka fördelande, välgörande, befriande! Men bara skratta
för skrattets skull, bara flina? — det leder till idiotism bäde
hos publik och skådespelare.
Den otur, som hemsökt våra teatrar, är dubbel, ty den be-
röfvade också den enda riktiga plantskolan den dramatiska konsten
senast, ehuru endast helt kort tid, egde i Sverige, dess existens.
När staten vägrade de kgl. teatrarna sin hjelp, måste också musik-
konservatoriets teaterskola i följd af konservatori-styrelsens likgil-
tighet eller försumlighet upphöra. Den understöddes af de kgl.
teatrarna. De ofärdiga eleverna hafva nödvändigtvis hals öfver
hufvud kastats in på den inför den betalande publiken praktise-
rande teatern, der alla slags mindre goda exempel i förtid demo-
ralisera dem, både i etiskt och estetiskt afseende.
Vaksambet derför I alle, som hafven Eder anförtrodda de
vigtigaste embeten inom den sceniska konstens råmärken i vårt kära
fosterland. Hvarje lättsinnig åtgärd i val af styrelse, teater-
stycken, rollfördelning eller instruktion vid de teatrar, som i
främsta ruwmet skola vårda vår konstnärliga utveckling, skall
otvifvelaktigt innebära sitt eget straff. Det straff som nu ödes-
digert hvilar öfver våra teatrar är en gifven följd af vårt lätt-
sinne, som försmått att vårda traditionen, i alla andra länder
tillvaratagen. Vi hafva nu börjat liksom från början igen. Vi
ega icke längre några traditioner som äro oss heliga, hvarken i
repertoarväg eller i den sceniska framställningens sublima konst
— och derför hvilket mödosamt arbete! Derför ansträngning till
det yttersta! — Belöningen, om den också låter vänta på sig,
skall förvisso ej uteblifva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
