Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En farlig dröm, af Kolon (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Be
315
Solen rann upp strålande klar och varm, torkade ljusa
fläckar i sanden, sög åt sig daggen på gräsmattorna och
öppnade blommornas kalkar. Alldeles som vanligt! Och
dock skulle denna dag draga en bitter skandal öfver den
gamla herrgården, utom hvars bastanta murar väl aldrig
nått annat än doften af ryktet om de strider, som därinom
kämpats för bibehållandet af det sekelgamla skenet af nobel
gedigenhet.
Friherrinnan och fröknarne hade dragit sig tillbaka till
sina rum. Gamla baron vankade oroligt omkring lite hvar-
stans, men unge baron låg med ridstöflor och jockeymössa
på och snarkade och sof på en af sofforna i salongen.
Ridspöet hade glidit honom ur handen ned på mattan och
flugorna fingo obehindradt taga sin morgonmotion upp och
ned i det röda, upphetsade anletet. Han sof som en stock
efter föregående aftons litet för mycket »tillbästatagande»>.
Han hade först tänkt att rida ut för att själf uppsöka sin
sköna, men öfverväldigats af sömnlust; och här låg han
nu och drömde att han jagade genom skogen, öfver stockar
och stenar och öfverallt slog sin värkande panna mot kvistar
och barr, utan att finna, den han sökte. Just som han med
ett förskräckligt brak rände hufvudet mot en trädstam, väck-
tes han af ett häftigt utrop från gamle baron.
Denne hade väl för tionde gången gått ut på balkongen
för att speja nedåt allén.
»Nu komma de! Skynda dig då —- för fan. Kan du
se om hon är med? Mina ögon litar jag icke på mera.»
Den unge herrn for upp, gnuggade sömnen ur ögonen,
snappade till sig det oundvikliga ridspöet och rusade ut på
balkongen. Han skuggade ögonen med handen. Det var
ett underligt tåg som närmade sig, först som en gyttrad
massa därborta i början af alléen, sedan allt närmre så att
enhvar kunde särskiljas.
Först kom en stallkarl vandrande något förut med tunga,
klumpiga steg; något efter honom kom pastorn och sist alla
de andra i en tyst, undrande hop.
Men pastorn gick med stapplande steg och på armarne
bar han något, som han öfverhöljt med sin kappa. Men
alla visste dock genast hvad det var, ty. nedanför den böl-
jande kappan hängde en tung, gyllne hårfläta, hvari ännu
en och annan hårnål satt kvar, och böljade ett virrvarr af
skär silkestyll, som söndertrasad togs fatt af vindflägtarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
