Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En farlig dröm, af Kolon (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
tillbaka — ett feberhettadt anlete tittade fram — ett skri
och så en ny vanmakt.
Nere på gamle barons rum var ännu ostädadt och luften
mättad af spritångor och cigarrök från föregående dag.
Pastorn satt sedan en timme tillbaka nersjunken i det
soffhörn, där han aftonen förut setat och tänkt så många
underliga tankar. Baronen själf gick likt en sömngångare
upp och ned. Nu öppnade han fönstret och lät den sol-
fyllda luften spela in och skingra kvalmet. Hans små ljus-
blå ögon stirrade ut på den leende taflan af sol och högblå
luft, mörka bladgrupper och färgrika blomsterparterrer, allt
medan han i sitt grumliga minne letade efter en idé, som
kunde bringa korsandet af hans planer till rätta igen.
Plötsligt vände han sig om.
»Pastorn är i alla fall en förbannad åsna! Hvarför
kunde pastorn inte gifvit saken sken af att hon gått vilse -—
att skrämseln öfverväldigat henne och att pastorn funnit
henne sålunda. Skandalen hade undvikits och sön min hade
ej behöft gå miste om detta utmärkta parti.»
Pastorn fortfor att slött stirra framför sig.
»Baron hade föredragit att han blifvit bedragen.»
»Han vore inte den första.»
»Men hennes och mitt temperament tillät inte detta. Hon
skall hädanefter icke tillhöra någon annan — jag ej heller.»
»Pastorn har ett förbannadt temperament. Har pastorn
tänkt på följderna om saken nu ej kan nedtystas?»
»Den får inte nedtystas.»
»Hör, nu pastorn, var inte galen! Tänk på mitt an-
seende — son mins ruin. Pastorn får fängelse — gör sig
omöjlig för alla tider — barnen komma på fattigvården.
»Människa — inser ni då inte att det enda som kan
räddas ur spillrorna är hennes rykte. Och det måste räddas
till hvarje pris.»
Pastorn for upp och såg på sin plågoande med en sådan
vildhet, att den gamle herrn ryggade baklänges mot dörren.
Puh! nu var han utom den. Tänk om pastorn i alla fall var van-
sinnig. Och han som så länge varit ensam därinne med honom.
Gudskelof där skramlar doktorns skjuts upp på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
