Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En farlig dröm, af Kolon (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
därför såsom min befriare. Hvad hade mitt lif varit om
han ej kommit i min väg? Tomhet — tomhet.
Nu ha vi båda minnet af en sommarnatt.
Var det i alla fall vår skuld att stämningen — som-
markvällens sagostämning blef oss öfvermäktig, Hvarföre
sägo vi inte likt de flesta i skogen med sitt månsken, i
stenkumlet och bäcken blott en teaterdekoration — hvar-
före skattade vi inte de dunkla snåren blott efter den svalka
den skänker kroppar och matkorgar vid picknicker i grön-
gräset? Men allt detta talade till oss med andra röster.
Och vi läto följderna konsekvent brusa fram öfver oss, då
vi beslöto att ingenting dölja. Då trodde jag, att jag skulle
få dela hans skam — sedermera, då jag förstått att den
insats jag hade att gälda var lifvet själft och att tanken att
han tagit både mitt unga lif och min heder skulle bli mer
än han kunde bära — då jag förstått detta, har jag velat
lätta hans börda genom att låta honom rädda min heder.
Bed honom med manligt tålamod härda ut till slutet —
till ett slutligt återseende. Då —
Kolon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
