- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
324

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svenskt biträde vid upprättandet af tyska flottan, af Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

myndigheterna. Men en kraftigare påstötning gafs af 1848
års händelser, särskildt af Schlesvigholsteinska kriget, där den
danska flottan, så liten den var, räckte till att hålla de tyska
östersjöhamnarne spärrade. Och det gick ändå rätt trögt.
Frankfurtparlamentet sparade ej på munväder, men därmed
gick det ej att få »die deutsche Flotte» till segels. Preussen
tog väl saken om hand, men länge lamt nog, trots allt det
nit, som storamiralen, prins Adalbert, utvecklade. Först vid
midten af 1850-talet började en tillstymmelse till preussisk-tysk
flotta att förete sig i Danzigs hamn.

Äfven prins Adalbert vände sig till Sverige för att få
sakkunniga män till biträde. Den gången vände man sig till
dåvarande prins Oskar, som redan var i färd med att utveckla
sig till storamiral. Genom hans bemedling inträdde då tre
svenske sjöofficerare, Hyltén-Cavallius, Sundevall och Indebetou
i preussisk Öörlogstjänst. Det är egentligen den förstnämnde
af. dem, som gjort sig ett namn såsom en af den tyska ma:
rinens grundläggare. Då han icke står upptagen i något af
våra biografiska lexikon torde en kort resumé af hans tidigare
lefnadsöden här vara på sin plats.

Gustaf Erik Hyltén-Cavallius, äldre bror till den som
kongl. teaterchef, brasiliansk chargé-Vaffaires och lärd värends-
etnograf kände Gunnar Olof H. C., var prestson och föddes
1815 på Espemoen, Blädinge socken, i Småland. Han tillhörde
en gammal krigareslägt af hvilken 7 officerare tjenat och 5
fallit i Karl XII:s krig, Som skolyngling i Vexjö röjde han
nog att han hade krigarblod i ådrorna; mest utmärkte han sig
nämligen i gymnasisternas ofta förekommande slagsmål med
lärpojkar och : gesäller samt fick en gång vid ett sådant till-
fälle en grundlig minnesbeta, då en sadelmakaregesäll med en
järnskodd påk gaf honom ett slag tvärs öfver ansigtet, hvaraf
han behöll ett styggt ärr, så länge han lefde — och till på
köpet blef han af stadens borgmästare bötfäld. För latinstu-
dierna hade han föga håg, han trådde ut i världen. Då till-
drog sig att själfve biskop Tegnérs son Lars Gustaf (»Lasse
Tegnér»), den kände vildbasaren, fick lemna de tråkiga stu-
dierna och gå med som skeppspojke på ett handelsfärtyg till
Brasilien, och majoren Thure Gyllenkroks son gjorde likaledes;
komministersonen gaf sig då ingen ro, förrän han fick följa
så präktiga föredömen; och han fick det till slut, dock sedan
han först tagit abiturientexamen (1832). Sedan gaf sig den
17-årige ynglingen åstad på en handelsskonert till Bordeaux,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free