Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fyra dagar, af W. Garschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Jag hörde hvarken skott eller hurrarop mera och såg häller
ingenting utom något blått som förmodligen var ett stycke
af himlen. Snart blef också det borta.
Aldrig har jag befunnit mig i en så underlig situation.
Såvida jag kan urskilja ligger jag så lång jag är, och ser
framför mig endast en liten bit jord. Några grässtrå, en
myra som "kry per på ett af dem med hufvudet nedåt, och
ett par vissnade stjälkar från förra året, utgöra hela min
värld. Dessa föremål kan jag till och med blott iakttaga
med det ena ögat, emedan det andra är tilltryckt af något
hårdt, antagligen den gren mitt hufvud ligger invid. Ställ-
ningen är så obekväm som möjligt och huru gärna jag än
vill och försöker, kan jag alls icke röra mig ur fläcken.
Tiden går. Jag hör de små, grå gräshopporna ideligen
sjunga en humla surrar i Härketen: Det är allt hvad
jag kan begripa. Slutligen fattar jag mig, frigör med mycken
ansträngning den högra armen, sätter båda händerna mot
marken och försöker resa på mig.
En olidlig smärta, snabb oe väldsam som en blixt,
ilar från knäet genom bröstet in i hufvudet och jag faller
ånyo. Åter mörker , åter ingenting alls.
Jag vaknade. Hvarför ser jag nu stjärnorna lysa så
skarpt och tindrande dä äroppe på Bulgariens mörkblå himmel?
Ligger jag då icke inne i tältet? Hvarför har jag gått ut
därifrån? Jag gör en rörelse och märker en stickande
smärta 1 mitt ena ben.
Jo, nu förstår jag det nog, jag är sårad. Mäånne såret
är farligt. Jag SLGE tag i benet där j jag känner smärtan.
Stället är alldeles hopklibbadt af Seed blod; vid berörin-
gen blir smärtan ändå värre. Förnimmelsen liknar tandvärk; ;
det hugger och rycker, som om det skulle rycka själen ur
lifvet på en människa.
Men Herre Gud, hvarför ha de icke tagit opp mig, när
jag är sårad? Är det möjligt att turkarne hafva slagit oss?
Jag börjar tänka efter; först lyckas det inte, men så små-
ningom bli tankarne klarare och jag kommer till det resul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
