Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fyra dagar, af W. Garschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
si
St
tatet, att vi omöjligen kunna ha förlorat slaget. Där jag nu
ligger (på hvad sätt jag föll mins jag inte förresten, men jag
mins nog att de andra stormade fram och att jag inte kunde
följa med) ligger jag på en öppen plats oppe vid sluttnin-
gen af skogsbacken. Det var just det stället vår bataljons-
chef pekade på, då han ropade: »Ser ni, godt folk, det är
ditopp vi ska!» Och vi kommo ditopp, således måste vi
hafva varit de starkaste. Men hvarför i all världen togo
de mig då icke med? Stället är ju tillräckligt öppet för att de
skulle kunna ha funnit mig. Dessutom. måtte jag inte vara
den ende som ligger här, därtill föllo skotten alldeles för
tätt. Jag måste försöka vända lite på hufvudet, så att jag
kan se mig omkring. Detta låter sig nu lättare göra, eme-
dan jag vid mitt förra försök att resa mig opp ramlade bak-
länges, så att jag kom till att ligga på ryggen. Därför kan
jag nu också se Prarnora öfver mig.
Jag arbetar med båda händerna och kommer till hälften
upp i en sittande ställning. Det låter sig .vanskligt nog
göras, när man icke kan taga benen till hjälp. Jag är flera
gånger nära att uppge försöket, men slutligen lyckas det,
ehuru tårarne stå mig ] ögonen af smärta.
Öfver mig ser jag ett stycke mörkblå himmel, på hvilken
en stor och flera små stjärnor lysa och tindra. På alla sidor
nära omkring resa sig SE mörka skuggor. Det är buskar.
Jag ligger inne emellat birskar: därför ha de icke funnit
mig och nu är jag lärd:
Det går en rysning genom hårrötterna på mitt hufvud.
Men det är ju omöjligt att jag kan ha kommit in mellan
buskarne, när jag tydligt mins att jag icke föll förrän jag
var ute på den öppna platsen. Skulle jag måhända då jag
blef sårad, utan att själf veta om det, ha släpat mig ditin?
Underligt bara, att jag nu inte är i stånd att röra mig ur
fläcken, om jag då kunde krypa så långt......
Bleka rosenröda fläckar dansa för mina ögon eller oppe
på himlen. Den stora stjärnan lyser mattare, de små för-
svinna. Det är månen som går opp.
Afbrutna ohyggliga jämmerrop nå mig, alldeles som
om någon stönade i min närhet. Det är verkligen någon
som qvider och jämrar sig. Kanske ligger där blott några
steg från mig ännu en sårad med krossade: ben eller med
en kula i mellangärdet. Nej, det suckar alldeles intill mig
och där fins ju ändå ingen. Då kan jag ju tänka mig hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
