Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fyra dagar, af W. Garschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Tvärtom. Jag önskar jag kunde byta med honom. Han
känner åtminstone ingen smärta 1 sitt sår och inte häller
hvarken själskval, dödsångest eller törst. Bajonetten gick
rakt in i hjärtat på honom. Midt på uniformen har han
ett stort hål hvarur blodet har strömmat ut. Det är jag
som har gjort det.
Men det var icke med vilja. Jag hade aldrig afsigt
att göra någon människa något ondt när jag drog åstad.
Tanken att jag också kunde komma att slå ihjäl folk var
långt ifrån mig. Mitt beslut var blott att själf gå med
bröstet mot kulorna. Det har jag också gjort.
Och hvad nytta gjorde jag väl därmed, jag narraktige
pojke? Men den olycklige Fellahn därborta (efter uniformen
att döma måtte det vara en Egyptier) är ännu många gånger
mera oansvarig än jag. Innan den stund de stufvade honom
och hans kamrater på ångbåten tillsammans som sill i en
tunna. och transporterade honom öfver till Konstantinopel,
hade han aldrig hört ett ord hvarken om Ryssland eller om
Bulgarien. De kommenderade honom att gå och så gick
han. Hade han försökt att låta bli, hade han i lyckligaste
fall sluppit undan med prygel, men det är också möjligt
alt en eller annan Pascha hade jagat honom en kula genom
hufvudet. Han gick till fots den långa, tunga vägen från
Stambul till Rustsehuk. Där angrepo vi honom och han för-
svarade sig så godt han kunde. Men då han såg, att vi
äro ett folk som inte äro rädda för något och hela tiden
rycker fram trots hans engelska gevär, blef han slutligen
rädd och ville springa. Men då kom det en liten spenslig
man, som han kunde ha slagit sönder med ett enda slag af
sin svarta näfve, och den lille mannen stötte honom en ba
jonett rakt in i hjärtat.
Hvad hade den stackaren gjort?
Ja, och hvad hade jag gjort, om jag också har slagit
ihjäl honom. Hvarför skall jag straffas och pinas med denna
törst? Detta är den riktiga olidliga törsten. Människor
ana icke hvad det vill säga att vara törstig. Då vi mar-
scherade genom Rumänien och gingo ett femtiotal verst om
dagen i fyrtio graders hetta, förstod jag i alla fall icke hvad
törst är. Fins det icke en enda människa i hela världen
som vill hjälpa mig?
Du gode Gud, det hänger en stor fältflaska i ett band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
