Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är fråga om att hålla maskinen i gång, så att det dagliga
arbetet icke afstannar, utan att bekymra sig om någon
konstnärlig plan, utan att hafva några literära intressen, utan
att tänka på de ungas utbildning. Och hvilken är i f örsta
hand orsaken till ett sådant vanvårdande och missaktande
af konsten? På den frågan svarade Dagens Krönika redan
sistlidne vår.
Den kungliga svenska scenen har genom vårdslös
behandling kommit i den betänkliga belägenhet, att den icke
har några krafter som trygga skådebanans framtid. En
enda af alla de unga kan må hända utbildas till en god
komiker. Det är hr Hamrin. Ännu åtminstone vågar man
icke förutsäga något om hr Kjellberg. Bägge hafva
upp-trädt i Lancelot Gobbos roll (hvilken utan skada kunnat
uteslutas) och dragit sig tämligen godt ur spelet, en icke lätt
uppgift, enär det gäller att med en helt och hållet för
Shak-speares tid lämpad clown-figur söka roa vårt århundrades
i det fallet nogräknade allmänhet. Och likväl är hr
Hamrin ännu långt ifrån utbildad, och hr Kjellberg har icke
förr än i denna roll visat någon egentlig förmåga som elev.
En täck och behaglig företelse är Nerissas framställarinna,
fröken Adamsén, och inom detta område torde hon blifva
af stor nytta. Hon har fått sin undervisning i elevskolan
under hr och fru Willmans ledning.
Men hvad skall man säga om Lorenzos och Jessikas
represéntanter? Att något sådant kan släppas fram på en
.stor scen är ett sorgligt fattigdomsbevis. Låt oss icke kasta
åtminstone hela skulden på de unga rollinnehafvarne. De
göra sitt bästa och hafva aldrig fått lära bättre. Men huru
grundligt skämma de icke bort den i sig sjelf
oöfverträff-ligt sköna femte akten!
Och så stå vi slutligen framför två af Shakspeares
berömdaste karakterer, köpmannen Antonio och juden Shylock.
Den först nämde framställes på Stora teatern af hr
Örtengren i så spak, att ej säga färglös uppenbarelse, att hela
karakteren dunstar bort. Antonio är en svårmodig man,
Ur Dagens Krönika. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
