Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken i all sin grosshandlarstorhét och i medvetande af
sin ur högre synpunkt fattade köpmansuppgift går och bär
på mörka aningar, och det är mycket riktigt, att
rollinne-hafvaren önskar betona just den tungsinthet som hvilar
öf-ver karakteren; men hans krafter räcka icke till, och nu
yttrar tungsintheten sig på det sättet, att den ädla
manlighet och det fina skick, som också utmärka Antonio, uppgå
i det tomma intet. I hr Örtengrens spel saknar karakteren
både konturer och fårg. Hans köpman är effacé, som
fransmannen säger, en utsuddad Antonio. Rollfördelarens
förtroende till den unge skådespelaren, och dennes
aktningsvärda bemödanden hafva icke motsvarats af det vunna
resultatet. Men hvad gör det? Kungliga teatern har likväl
en Antonio, heter det. På sin höjd beklagar man, att den
yttre personligheten icke är nog tilltalande. Att just det
väsentliga fattas, tyckes man icke märka. Man har aldrig
sett någon annan Antonio eller också har man hunnit glömma
honom. Man vet icke af att på andra skådebanor finnas
konstnärer som i denna roll tvungit åskådarne att tänka
sig in i stycket och just genom köpmannens representant
på scenen kommit dem att ana hvarför hela skådespelet
uppkallats efter denna karakter.
Den som i “Köpmannen i Venedig" på vår scen
manar till eftertanke är hr AlmVof i Shylocks roll. Det är
väl också han som räddar framställningen, i det han
drager uppmärksamheten från det myckna svaga hos andra
rollinnehafvare och samlar den på den vinningslystne
ockraren, hvilken slutligen låter det ohyggliga hatet till Antonio
besegra sjelfva vinningslystnaden. Hr Almlöf har icke blott
fullkomligt riktigt uppfattat Shylocks karakter — det var ju
att vänta af en så betydande konstnär — utan också i sin
framställning gifvit en så träffande bild deraf, att den stål*
fullt klar för sannolikt hvarje åskådare, bildningsgraden må
vara aldrig så olika.
Om teatervännen måste uttrycka sin glädje öfver att hr
Elmlund, såsom jag nyss sade, är i sin fulla ungdomliga
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
