Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft, är väl tillfredsställelsen ännu större deröfver, att hr
Almlöf med ostörd fysisk styrka ännu tillhör vår scen. Hvad
vore vår teater utan honom? Han kan misstaga sig någon
gång, hvarpå hans Figaro onekligen är ett bevis, men hans
misstag höra till undantagen, och det kan sannerligen icke
sägas om alla våra skådespelare. Hvad som i hög grad
utmärker hr Almlöfs spel i allmänhet och icke minst i
Shy-locks roll är dess fullständiga natursanning. Han är icke
den ende skådespelare som på ett gripande sätt utfört
rollen, men han är en bland dem som bäst förstå att, hvad
Hamburgerskolans storman Friedrich Ludvig Schröder
redan på sin tid förkunnade, natur och intet annat än natur
måste vara konstens fältrop. Det naturliga är icke det
triviala och poesilösa. Den skådespelare, den konstnär i
allmänhet, som skall fullt riktigt kunna återgifva naturen, måste
vara en sant bildad person. Den obildade routiniern gör
det icke, om också han någon gång lyckas i en eller
annan detalj. Endast den som genom fullständig bildning kan
uppfatta den dramatiska poesien förmår att i den karakter,
han skall framställa på scenen, inlägga den natursanning
som visar karakteren i dennes helhet och ej blott en eller
annan sida deraf. Helgjuten framstår hr Almlöfs Shylock.
Hvad som skulle kunna anmärkas, och det torde hafva stött
mer än en konstvän, det är, att hr Almlöf i rollens början
icke talar, utan deJclamerar. Man måste förvåna sig Öfver
något sådant hos den konstnären. Det är just konstnärer
af Almlöfs art som skola vänja allmänheten af med den
naturvidriga “vackra deklamationen", hvilken allt för länge
hindrat den rätta verkan af ett godt konststycke.
Emellertid öfvergår Shylocks representant under spelets
fortsättning allt mer till sanningen och naturen, och i’fjerde akten
står han på höjden af lyckad framställning af karakteren.
En sannare och bättre bild deraf kan väl knapt uppnås.
Det var hvad jag ville, i största korthet, säga om
“Köpmannen i Venedig" på vår kungliga scen, men jag fruktar att
jag, utan att hafva ämnat det, kommit in på kritikens område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
