Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ländska småstycken och hans oöfverträffliga små
berättelse-serier och bilder ur verkligheten. “Läkaren" kommer aldrig
med, ej heller “Engelbrekt och hans dalkarlar". Dessa
stycken äro i dramatiskt afseende lika med noll, d. v. s. lika
med det allra mesta af svensk dramatik.
Jag har hört sägas, att kungl. teatern vänjer de
svenska originalen, i synnerhet de historiska skådespelen, från
sig och att dessa nu derför vända sig till Nya teatern,
hvilken således skulle blifva det patriis musis helgade
konsttemplet. Den beskyllningen bör kungl. teatern kunna bära
med lätthet, ty sannerligen vår konst vinner något på alla
dessa urklipp ur svenska historien, hvilka nu i några
årtionden gått och gält för historiska* originalskådespel, de må
vara författade af v. Beskow, Blanche, Börjesson,
Ridder-stad, Hyltén-Cavallius, Wijkander, Hedberg eller någon
annan allt intill hr Evers i våra dagar. Har kungl. teatern
syndat i afseende på svenska original, så är den synden
icke ett peccatum omissionis, utan commissionis, det är icke
för hvad teatern underlåtit att spela, utan just för hvad
den spelat af svenska frasstycken som den borde ställas till
ansvar. Genom att uppföra dessa på allt verkligt innehåll
tomma och för all sann dramatik främmande arbeten har
teatern fört allmänhetens smak in på afvägar, uppmuntrat till
ytterligare alstring af samma slags ogräs och sannolikt för
lång tid hindrat möjligheten af en god svensk dramatiks
uppkomst.
Tidningarna hafva väl också något på sitt samvete i
denna sak. Så snart det varit fråga om ett svenskt stycke,
i synnerhet ett s. k. historiskt, har sträx en annan
måttstock framtagits, icke den estetiska, utan den fosterländska.
Då har ej längre varit fråga om konst, utan om
patriotism, men hvilken på det betänkligaste missförståtts. Ett
svenskt historiskt stycke måste behandlas med aktning,
heter det, det vill på fullt ärligt språk säga: nog är det här
arbetet ett uselt sammelsurium, hvars dåliga sidor borde
framställas till allmän varning, men emedan författaren ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
