Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar. (Januari 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu senast haft glädjen att med sitt andra pris utmärka,
är icke af någon annan dramatisk art än den rent
akademiska och hänföres bäst till théåtre impossible. Det
historiska i skådespelet är också rent akademiskt och således
afsedt blott såsom prof på språkets renhet, styrka och
höghet. Vill man lära sig svensk historia, skall man spara in
utgifterna för teaterbiljetter de aftnar då historiska
skådespel gifvas och köpa sig Geijers och Fryxell historiska
skrifter samt fullständiga dem med Starbäcks och Bäckströms
berättelser."
Ett sådant tillkännagifvande vore onekligen af stor riytta.
Det är Nya teatern som på senare tider åtagit sig att
spela svenska historiska stycken, och detta anses
mycket förtjenstfullt. Så länge dessa stycken äro af nyss nämda
beskaffenhet, torde det dock vara förtjenstfullare att icke
spela dem. Men man kan icke ålltid spela “Boccaccio“,
knappt “Niniche", ehuru hr Holmqvist kanske finner detta
med konstens uppgift mest öfverensstämmande, och hr
Josephson låter den innehållslösa operettens klingande vältalighet
öfverrösta de estetiska betänkligheterna. Man måste stundom
spela något annat, och så gifver man for omvexlings skull
“Mäster Olof14, som också är ett historiskt skådespel, men
af helt annat skaplynne än flertalet af våra andra med det
namnet. Det är för det första sjelfständigt, helt och hållet
ursprungligt, och redan detta väcker ett helt annat intryck
än de vanliga “originalen" som äro tillklipta efter samma
mönster och hoptråcklade med samma slags styng.
Med förvåning erfar. man, att stycket är skrifvet för
många år tillbaka. Man intages af aktning för en författare,
hvilken redan vid ett par och tjugu års ålder kunnat
åstadkomma ett så märkligt arbete, på samma gång man måste
beklaga, att de brister, som finnas i skådespelet och som i
detta kunna skrifvas på den ungdomliga oerfarenhetens
räkning, icke minskats, utan snarare tillväxt i de arbeten hvilka
samma författare vid en mera mogen ålder sammanskrifvit.
Men dermed har man icke att göra, då man ser “Mäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
