Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard Cobden och frihandeln. Originalbidrag till Dagens Krönika af Helen Zimmern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stark impuls åt agitationen, var försvunnet. Peels första
tum-ning på tulltariffen hade något bidragit till handelns
upp-lifvande. Mycket mera hade åstadkommits genom de rika
skördarne. Afkastningen var blomstrande, pauperismen var
i aftagande, brödet var billigt. Denna lyckliga ställning var
i sjelfva verket ett bevis för de sanningar som föreningens
medlemmar sökte inprägla hos landet, särskildt att ett
billigt pris på födan var ett vilkor för goda arbetslöner och
liflig omsättning. Den enkla slutsatsen af hvad som sedan
två år tillbaka försiggått inför allas ögon var,.att hvarje
hinder för en’ ymnig tillgång på lifsmedel var ett hinder
både för befolkningens trefnad och för den nationela
industriens framgång. Hvad goda skördar gjort för två år,
skulle spanmålslagarnes upphäfvande bidraga att göra för
beständigt. “Våra finansers närvarande ställning", sade
Cobden vid början af 1845, “är en belysning af sanningen i
frihandelns läror.“ Men ledsamt nog! just de
omständigheter, som visade att föreningen hade rätt, gjorde för
tillfället vederbörande mindre benägna att understödja dess
program. Denna reaktionsperiod var i sjelfva verket det
eld-prof, hvarigenom frihandelsrörelsens sundhet skulle
ådagaläggas. Om den var efemerisk och hade för sin tillvaro att
tacka endast folkets tillfälliga betryck, så måste den nu gå
under. Men om den var grundad på principer och på en
billig begäran att vetenskapliga sanningar måtte tillämpas
på handelspolitiken, så skulle den lefva qvar och fortsätta
sin bana. Att den blef vid lif, veta vi alla, och att dess
bana endast slöt med dess triumf. Emellertid ansågo dock
föreningens medlemmar fördelaktigt att ändra taktik, och i
stället för att agitera i landet koncentrerade de sin
verksamhet på parlamentet. Det var i parlamentet, som de
voro i stånd att rikta ett angrepp på monopolcitadellet från
en ny sida. “Ni talar med en hög röst,“ sade Cobden,
“när ni talar på kammarens golf, och om ni har någonting
att säga träffar det hårdt, det är en mycket lång piska, som
når kring hela riket. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
