Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen och hans ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfvergå vi nu till det sätt, på hvilket Ibsen låter fru Al*
vings bemödande att på eu gång nedslå alla rykten» om mannens
uselhet utveckla sig, så påträffa vi i främsta rummet brandför;
säkringshistorien, som, ehuru den kan synas obetydlig, likväl är
af största . moraliska betydelse. Ibsen låter asylet oassureradt
brinna ned. Författaren låter härigenom till och med det goda
lida för det onda. Den förmögenhet som tillhört Alviug får
icke ens -tjena ett godt ändamål, utan den moraliska smitta,
som den nedsmutsade mannen skulle hafva förlänat den egendom
han efterlemnat, blir liksom en förbannelse äfven för det nyttiga
och goda. Det är icke utan skäl, som Osvald, utan att ännu
känna sin far annat än såsom en aktad och ärad man, yttrar
”alting vil brænde. Der blir ingenting tilbage, som minder om
far.” Att en dylik verldsåskådning måste vara moraliskt
oberättigad, torde icke ens behöfva diskuteras. Man kan väl tänka
sig att en qvinna, som lefvat i ett äktenskap med en man, som hon
föraktar och afskyr, icke vill, att det barn, som är hennes, skall
hafva den usle fadern att tacka för sin framtida ställning. Ett
sådant uppfattningssätt kan vara både qvinligt och menskligt:
men med hvad rätt låter man en verklig förbannelse hvila öfver
denna förmögenhet? Det är dock detta Ibsen gör, då han låter
det asyl, som till fattiges skydd för dessa penningar uppförts,
oassureradt uppgå i lågor och då han låter de medel, som skulle
’dække asylets driftkostninger” falla i händerna på en sådan
person som snickar Eugstrand, hvars sjömanshem blir ett lastens
näste. Kan det vara att befordra det rätta och sköna att
sålunda omotiveradt undanrycka det godas tjenst medel, som stå
till dess förfogande och kasta det bort till ingen nytta eller rent
af i det dåligas tjenst? Detta är allenast, att låta det onda
fortplanta sig sjelf och i striden mot det goda vara öfvermäktigt.
Fru Alving vill, att den förmögenhet, som i hennes ögon är
besudlad, skall komma lidande medmenniskor till hjelp, hon vill
till deras fredande från fattigdomens elände anvisa medel, som
för henne synas orena och sålunda göra godt med den föraktade
makens förmögenhet. Denna afsigt tillintetgör Ibsen. En dålig
mans förmögenhet får endast göra ondt i verlden — se der den
lefnadsfilosofi, som ligger i den Ibsenska asyl historien.
Och hvilka skäl låter han icke framföra på scenen för att
motivera det ödesdigra beslutet att låta asylet vara oassureradt l
Det är ju ett enfaldigt tal utan like, till hvars målsman pastor
Manders gör sig. ”Asylet skal ju dog ligesom helliges til en
højere livsopgave" säger han och ställande densamma under en
speciel försyns hägn underlåter han att försäkra den mot eldfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
