Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen och hans ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af kärlek? Visst icke — hon afskyr sin man och älskar en
annan. Hon gör det af “fegbet“ på det att allmänheten icke skall
säga, att mannens lefnadssätt är en följd deraf, att hon förlupit
honom. Kan man verkligen i lifvet tänka sig något dylikt?
Näppeligen. Alving var ju, redan innan äktenskapet kom till
stånd, en rucklare, “en falden mand“. Det var för hans lasters
skull, hon öfvergaf honom, och om hon sedan icke desto mindre
sin pligt likmätigt,. återvände till mannen, så skulle väl icke
någon rnenniska kunnat lägga henne till last om han fortsatt sitt
svirrande lif. Hon skulle, då hon allenast tänkte på sig sjelf
och på allmänhetens omdöme, icke hafva förlorat, ’i händelse man
fått veta, hvilken sälle mannen var och hvilket offer hon gjorde,
då hon i hvad på henne ankom sökte öfverskyla hans felsteg. Detta
skulle i allmänhetens ögon hafva stält heftne högt och utgjort
för verlden en försoning för att hon öfvergaf mannen. Nu gör
hon sig ju sjelf orätt. Hon bibringar allmänheten den åsigt, att
hon obefogadt öfvergifvit mannen, då det visar sig att han är
den ädla och framstående person, som hon gör honom till. Ett
onaturligare motiv än det, som nu gör sig gällande, kan man ju
knappast tänka sig, hennes “feghet. “ Och lika orimligt är
resultatet. Tror väl någon, att det skulle hafva lyckats att i en
mängd år dölja att Alving, långt ifrån att vara den aktningsvärde
man och ortens välgörare, som man tror honom vara, allenast är
en rumlande bachidyrkare, som fördrifver sin tid med att ligga
på soffan och läsa en gammal statskalender? Ingalunda. Ibsen
tror verkligen alltför litet på pratets och talets makt, på
tjenst-folks och ryktets beställsamhet, han skattar medmenniskors
omdömesförmåga allför lågt för att kunna framlägga ett “stycke
verklighet^, då han tror att i verldens ögon en så stor stackare, som
Alving är, skulle kunna i långa åratal gå och gälla för en
utmärkt och framstående personlighet.
Äro således såväl fru Alvings motiv som resultatet af
hennes uppoffring onaturliga, så är ock hennes uppfattning af den
verkliga karakteren af sitt äktenskap med Alving af
beskaffenhet att påkalla en allvarsam protest. Hon fördömer hela sitt
föregående lif med mannen, hon förbannar äktenskapets band,
bon förbannar, att det är den lagliga ordningen vid äktenskaps
afslutande, som vållar “alle ulykkerne11, och bon beklagar, att
hon tagit hänsyn till pligt och löften då hon återvände till
mannen. Hvad hon med detta menar blir fullt klart, då bon helt
* *
och hållet gillar de åsigter angående äktenskapet, till hvilkas
målsman Osvald gör sig, tians språk är fullt tydligt. Obetingadt
gillar han, att en man och en qvinna utan äktenskaplig förbin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
