Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen och hans ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delse lefva samman. Han försvarar dylika konkubinat med att
udet koster mange penge at gifte sig“ och till detta hafva
artisterna i Paris, på hvilka han särskildt syftar, icke råd. Åter
påträffa vi cn af de många praktiska orimligheter, på hvilka
Ibsens drama är så rikt och hvilka göra detsamma till allt annat
än en verklighetsbild. Det är väl icke sjelfva afslutandet af
äktenskapsförbindelsen — det må nu ske genom vigsel eller
civiläktenskap — som kostar penningar, ty den utgiften är, om
man sjelf så vill, ingen eller ytterst ringa. Nej — det är
fa-miljesammanlefnaden, som föranleder kostnader och dessa lära
väl icke blifva mindre, om parterna lefva samman utan
äktenskaplig förbindelse än om de låta lagligen förena sig. Härmed
undanryckes sjelfva det grundargument, på hvilket Osvnlds förr
svar för det parisiska konkubinatet hvilar. Har man råd att
lefva samman med sina “børns mor“, så har man det lika väl
med sin hustru. v
Naturligtvis kan det icke i ringaste mån falla mig in att
tro, det Ibsen med afsigt gör sig till apostel för osedliga
förbindelser. Jag tror tvärtom, att han ur ren etisk synpunkt fattar
den äktenskapliga förbindelsen mycket högt och i den ädla rena
kärleken söker dess ursprung såväl som dess berättigande. Men
det är här icke fråga om någon etisk afhandling utan en bild ur
“verkligheten", och då blifva de Ibsenska lärorna* något annat.
Han glömmer, att det icke gäller ett folk af englar, utan att vi
lefva fast i materien. Så ofantligt många andra faktorer än
allenast kärleken måste här tagas med i räkningen. Så många
mensk-liga passioner, lidelser och intressen spela här i verlden en stor
och vigtig rol, och vi lefva i ett samhälle, der icke längre
oskyl-dighetstillståndet gör de moraliska pligterna likartade med de
juridiska. Ibsen glömmer, att, derest vi icko skola befinna oss
i ett bellum omnium in omnes, lagstadgade former äro af nöden
och att detta gäller äktenskapet såväl som alla öfriga
samhällsangelägenheter.
Han förbiser, att man icke eger rätt att öfver en form
Uttala sin förkastelsedom, derför att inom densamma missbruk kunna
uppkomma och laster florera eller att bryta stafven öfver
äktenskapet såsom institution derför att en del äktenskapliga
förbindelser kunna vara olyckliga. Skulle man begagna samma metod
som Ibsen och af några olyckliga fall sluta till det helas
orimlighet och olämplighet, huru mycket mer fog eger man icke då
att uttala förkastelsedom en öfver de fria förbindelser, som
Ibsen förordar. Hvilket elände och hvilka olyckor hafva ej dylika
förbindelser medfört och huru ofta har icke särskildt den arma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
