Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen och hans ”Gengangere”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplöst, då hade han stält sig på en ståndpunkt, på hvilken
en stor del af den civiliserade verldens lagstiftning står. Så är
dock icke händelsen, Ibsen sätter tvärtom under diskussion den
frågan, huruvida någon äktenskapsförbindelse alls under
lagstadgade former skall finnas och han besvarar den frågan nekande.
Det måste under sådana förhållanden vara en komplett
omöjlighet att bestrida det Ibsen gjort sig till tolk för den fria
kärleken. I verkligheten — och det är ju om verkligheten hvarom
fråga är — måste de okontrollerade och utan alla band ingångna
föreningarna blifva allenast en täckmantel för osedlighct och
vanära. Det är äktenskap på behaglig tid, som Ibsen åsyftar, utan’
tillsyn af stat eller kyrka vare sig vid ingåendet eller
upplösandet. Men Ibsens beundrare hafva äfven bestridt, att han
förordar äktenskap på behaglig tid. Man kan dock svårligen tänka
sig ett • mer afsigtligt blundande för konseqvensen af de läror
Ibsen förkunnar. Då han nämligen gör kärleken allena till
för-eningsbandet, måste deraf.följa, att, om i en dylik förbindelse
.kärleken flyr sin kos, förbindelsen såsom osedlig i och med det
samma måste upphöra af sig sjelf. Att detta betyder en
förbindelse på behaglig tid måste enhvar, som icke vill jäfva
språkbruket, erkänna. Den knytes, när helst det konvenerar, och
brytes lika ogeneradt, när man icke längre finner behag i
hvarandra. Detta är den verkliga konseqvensen af de åsigter, till
hvilkas målsmän fru Alving och Osvald göra sig.
Äfven vid skildringen af fru Alvings äktenskapsteorier
begår Ibsen en hos honom vanlig inkonseqvens. Det är ju
egendomligt att se henne, som sjelf varit ett offer för det
lagstadgade äktenskapet och som djupt lidit, derför att hon afsett att
göra ett i ekonomiskt afseende fördelaktigt parti, icke förty vilja
inleda sin mans oäkta dotter i samma fördömelse. Hon yttrar
nämligen om Regina till pastor Manders: “Synes De ikke det
var bedst, om vi kundé få hende forsørget? Jeg mener — ett
godt gifte?“ Här kommer således detta föraktade konventionella
giftermål till heders. Samma fru Alving, som så vackert ställer
kärlckeu såsom äktenskapsförbindelsens grund och vilkor^ hon
vill nu för Regina uppställa allenast målet att blifva väl försörjd.
Enligt vanlig logik och konseqvens borde hon med afsky och
förskräckelse tänka på ett resonnemangsparti. der vinningen spelar
den vigtigaste rolen.
Ofantligt mycket mer skulle vara att säga om detta
märkliga “familjedrama4*, men utrymmet tillåter det icke. Jag vill
derför allenast i största korthet uppehålla mig vid ett par andra
“gengangere“, som nu få sin dom. Den ena gäller den barns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
