Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter och karaktersdrag. En politisk gåta. Fjolårsminne af Olle Bill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp af ressaker att taga hand om, låtsade ej märka huru han under
alla dessa bestyr följdes tätt i hälarne af den lille mannen, som tog
på sig en obesvärad min, när en diger resväska föll ur mr
Wilkinsons hand och slumpvis tillplattade mannens näsa; kort derpå kom
en stor kappsäck och skafde afsigtslöst litet af knäskålarne, så att
der var snart ingenting af hela resgodset, hattaskar, filtremmar,
paraplyer och annat smått och godt, som icke hade gjort anlopp mot
den lilla tysken, innan han slutligen stack i väg, men då, som om
en orkan hade fattat honom. Plötsligt stoppade han vid nästa
gathörn och vände ännu en gång sina mot solen blänkande glasögon
ned mot mr Wilkinson, liksom ett tvifvel hade fått makt med
honom — strax derpå blåste han ur sigte. Nu steg mr Wilkinson in
i hotellets förstuga, andfådd och upphettad, ty det torde ej behöfva
nämnas, att de så lömskt slungade reseffekterna samtliga utgått från
hans hand. — Nå, nu kunde han då inte hålla tillbaka munterheten,
der stod ju den förbaskade lille tysken igen oöh spände upp ögonen
som en flundra. Han hade bara sprungit rundt qvarteret och hade
nu vid sin sida en ung man, som skenbarligen föll i vanmakt vid
åsynen af den inträdande engelsmannen. Denne yngling, som var
utrustad med ett ofantligt bår, och hvarS tillvaro tycktes nedtyngd
af ett par manschetter, hvilka stodo ut likt basuner vid armlederna,
hade hastigt fått ur manschetterna ett par fingrar och en penna,
som — afsigten var tydlig — gjorde sig beredd att rita af mr
Wilkinson. Detta gick nu för långt, så att mr Wilkinson stod i begrepp
att i hetsigt blod kasta sig öfver dem båda, just som de i lagom tid
gjorde sig osynliga. Den uppretade engelsmannen begärde en
förklaring angående ”de stupida varelserna” af den bugande värden,
hvilken med en förtrolig blinkning upplyste:
”Tidningsreporter, monseigneur?”
”Hvad behagas?”
”En sådan der, som spårar upp notiser, ers excellens förstår.”
”Ä–är jag nå’n notis jag? J–jag bara frågar, om
herrn kan se någonting hos mig som är likt en notis?”
Med ett undfallande och ursäktande leende hostade värden bakom
handen, innan han yttrade sig: ”Ers excellens vet nog, att ers
excellens, om ers excellens — ”
”H — håll inne med det der ordet!” och mr Wilkinson lyfte
varnande sin hand.
Värden hoppade förskräckt upp ur sin ödmjuka ställning, men
kunde dock ej underlåta att gifva sig in på det förbjudna fältet, då
han öppnade dörren till mr Wilkinsons våning, hvarvid han
framkom med ett: ”s’il vus plät, ers excellens” och ögonblickligen
skyndade undan mr Wilkinsons vrede. — Denne satte sig stilla ned i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
