Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter och karaktersdrag. En politisk gåta. Fjolårsminne af Olle Bill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stol och funderade, tills det lefvande ögat och stenögat båda stirrade
lika fånigt och intetsägande ut i rymden.
Just i samnla ställning satt han i en timme väl, kanske längre,
utan att en klar tanke slog rot i hans hjerna. Slutligen steg han
upp och gick fram till fönstret. Der, midt öfver gatan stod en tyst
folkhop, och alla hade ögonen fasthakade vid den fönsterpost, bakom
hvilken mr Wilkinson tagit plats. Denne drog sig genast förläget
tillbaka och gjorde ett slag i rummet. Så tog han förstulet en ny
titt och fann, att ännu ett dussin ögon fastnat vid samma fönsterpost.
Då blef han orolig och gick ned för att se hvad som stod på, om
taket brann möjligen — eller hvad det nu kunde vara. Så snart han
sällat’ sig till folkmassan dernere, förspordes en liflig rörelse och en
brådmogen pojke vände sig till en annan och frågade: :’Å’
hanGam-betta?” och spridda rop af ”tyst” och ”han vill säga något” nådde
mr Wilkinsons öron, men han märkte först, att saken gälde honom,
när som hela mängden af menniskor plötsligt tågade öfver till
andra sidan af gatan och vände derifrån mot honom sina dumt
gapande munnar och framåtsträckta halsar. Mr Wilkinson klef ännu
en gång tveksamt öfver gatan, men då upprepades experimentet och
folkhopen lemnade honom ånyo ensam samt måttade på honom från
motsatta trottoirkanten med sina nyfiket uppspärrade ögon. Nu
öppnade han munnen, och en röst ropade ”tyst”, ehuru hopen stod der
i andlös spänning. Då sade mr Wilkinson:
”H — hvad gapar ni på, godt folk?”
”Hurra för Gambetta!” Der blef ett vildt skrän och hviftande
med mössor, medan mr Wilkinson ursinnig rusade upp på sitt rum,
stängde dörrarne, rullade ned gardinerna och smög genom en
bakport ut på fältet, ett rof för underliga tankar.
Hans väg ledde öfver blomstrande ängar och beskuggades af
trädgrupper, ännu endast lätt berörda af höstvindarne, men hans själ
var sluten för alla intryck af natarens skönhet och hans fot
trampade oförsynt på blommorna. Så traskade han omkring i det
vänliga solskenet, tills svettdropparne började att perla fram på hans
panna och gjorde sinnet vekt och öppet för iakttagelser af
omgifnin-garne. Han hade stannat framför parkgrindarne till furst Bismarcks
residens i Varzin. Det engelska turistblodet var genast vaket och
ingaf honom tanken att bese denna ryktbara plats.
Mr Wilkinson har aldrig utmärkt sig för någon högre grad af
blygsamhet, men han öfverfölls af förvåning, då han inträdde i
palatset och af en kammartjenare emottogs, precis som om han varit
väntad. Betjenten tog liksom hand om hans person och förde honom
uppför en baktrappa, ehuru mr Wilkinson protesterade och sade sig
ega föga intresse för köksvåningen. Då de strax derpå trädde ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
