Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är emellertid hvad statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet iclte gjorde i sin motivering till den
k. proposition, i och med hvilken regeringen i år sorgligt
nog stälde sig såsom målsman för den tillfallighetspolitik,
som efter föredöme af hrr Borg, Hedin, Liss Olof
Larsson och konsorter icke tvekar att för vinnande af ett
jem-förelsevis’ futtigt ekonomiskt resultat offra en stor och
vacker princip. Detta steg från regeringens sida var en mäkta
bedröflig öfverraskning för bildningens vänner i vårt land,
om det ock på visst sätt kunde anses förebådadt af en
annan kort förut från samma håll vidtagen åtgärd. En
antydan härom fick man nemligen redan i det kongl.
cirkuläret af den 10 juni förlidet år, rörande vissa
inskränkningar i elevantalet vid de högre allmänna läroverken, en
anordning, som fått passera mera oanmärkt än hvad väl
vederbort, men som kanske ledt till andra följder, derest man ’
velat inordna det k. cirkuläret under det slags
lagförklarin-gar, öfver hvilkas giltighet Regeringsformens § 88 som
bekant lemnar riksdagen en viss bestämmanderätt.
Systemförändringen tyckes nu emellertid på vissa håll
hafva blifvit till en fix idé, och likasom fixa idéer i allmänhet
bruka vara temligen oberoende af allt hvad förnuftiga
reson-nement heter, så torde man äfven här, i fall man vill vara
fullt uppriktig, nödgas medgifva, att för den nu i fråga
satta reaktionära åtgärden i verkligheten icke finnes ens
tillstymmelsen till något annat skäl än det enda, som under
de senare åren åter och åter upprepats af hr Borg och
hans ende medhållare i den offentliga diskussionen, “Dagens
Nyheterdet är farhågan för det olyckliga “literära
proletariatet". Men icke kan väl någon förståndig menniska på
fullt allvar vilja påstå, att den omständigheten, att en
person haft lyckan få tillegna sig en smula bildning och
kunskaper, i och för sig skulle hindra samma person från att
skaffa sig ett hederligt och tillräckligt uppehälle, äfven om
han icke kan få tillfälle att i hela dess utsträckning
tillgodogöra sig resultatet af den bättre uppfostran, han er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
