Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ogement praktiske reformsträfvare i smaken, efter som nu
en gång den materiela förvärfsförmågan för dem skall anses
utgöra gradmätaren på alljifvets lycksalighet. För snart tjugu
år sedan kunde också en den svenska bildningens och den
svenska ungdomens lika klarsynte som varmhjertade vän,
den nyligen hädangångne d:r Olof Eneroth, konstatera, “att
vurmen för statens och kyrkans tjenst börjar minskas". —
“Man börjar inse, att det är mycket annat nyttigt och godt,
som behöfver göras och hvilket såsom sådant börjat finna
erkännande. “*
Då nu våra nyttighetsreformatorer vilja påskynda denna
omstöpning af visse familjefaders uppfattning om deras barns
sanna väl här i lifvet genom att för barnen stänga tillträdet
till all högre undervisning, förbise de emellertid i sitt ovisa
nit, att de kränka — vi vilja icke säga åtskilliga af
sam-hällslifvets vigtigaste principer, ty för desse herrar
Gradgrind gälla ju principerna nu en gång intet, om de ej kunna
omsättas i mål, mått eller vigt eller allra helst i klingande
mynt, men — vissa särskilda medborgare och klasser af
medborgare. Hvilka äro väl nämligen de, som närmast
skola blifva lidande på en sådan ordning som den, man här
vill införa? Jo, det blir den s. k. mindre bemedlade
medelklassen, till hvilken klass man, såsom det äfven för två år
sedan under debatten i Andra kammaren mycket riktigt
framhölls af hr Wieselgren, i främsta rummet har att räkna
den svenske bonden, hvilken i allmänhet hvarken är rik
eller fattig. Vi skola här icke å nyo framdraga det gamla
kända sakförhållandet, som hvarje vän af vårt svenska folk
och vår nationela odling ständigt skall minnas med stolthet,
det sakförhållandet nämligen, att så många af vår
utvecklings mest fräjdade målsmän just utgått ur bondestugan och
arbetarehemmet, men vi skola i stället tillåta oss påminna
om hvad som blir följden, derest möjligheten till en sådan
sakernas ordning nu beröfvas oss. Man skall då icke
in-■ ■ ■ ’ •
* Svensk Månadsskrift för fri forskning och allmän bildning,
ut-gifven af C. S. Warburg. Band I, sidd. 322—23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
