Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är, så var det också slut med hela den “ädla, nordiska
riktningen" i vår bildhuggarkonst. Ingen annan lyckades, och
det af ganska förklarliga orsaker.
Qvarnströms vackra konst fick icke sin höjdpunkt i
behandlingen af de nordiska gudasagorna, ehuru han också
försökte sig dermed någon gång. Hans “Loke och Höder“
är ett temligen intetsägande arbete. Någon uppmuntran på
den vägen hade han icke heller. Allmänheten är likgiltig
för ämnet. Hela det der gamla, dystra, dimmiga
sagovä-sendet är för oss främmande. Om man också, i likhet med
dem som göra nationalkänslan beroende af kärlek till de
gamla sagorna, skulle finna förhållandet beklagligt, så är
det likväl ett sakförhållande som omöjligt kan förnekas, så
vida man icke är så skumögd, att man ingenting ser eller
så intagen af egna förutfattade åsigter, att man icke vill se.
Den som både vill och kan se finner nog svar på
frågan, hvarför Fogelberg egentligen ingenting uträttat för
bild-huggarkonsten här hemma. Han var med all sin
nordiskhet främmande för vårt nutidsfolk, hvilket på sin höjd
minnes honom som en ovanlig framställare af ovanliga ämnen,
men kanske mest som den hvilken gjort Karl Johans
ryt-tarstod och Birger Jarl på pelaren, för att tala om endast
stockholmsstoder, och dess utom Gustaf Adolf i Göteborg.
Om Fogelberg med sitt kraftiga mästerskap icke kunde
intressera oss för bildhuggarkonsten, emedan hans ämnen
icke tilltalade oss, så förmådde Qvarnströms fina och
älskvärda konstnärsnatur icke väcka synnerligt deltagande,
emedan han för det andliga, det som så kallas, offrade
kroppsligheten, hvilken i plastiken dock är oumbärlig, lika
oumbärlig som för hela lifvet. Qvamström var osäker i de stora
linierna af menniskokroppen, vare sig emedan han afsigtligt
försummat dem för att vända sig med hela sin förmåga till
framställande af ett visst själsuttryck i anletsdragen —
något som dock sällan fullständigt lyckades — eller derför, att
han verkligen icke kunde åstadkomma bestämda, kraftiga
och sanna former, sådana som bildhuggaren måste fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
