Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Emile Zolas författarskap. Med särskild anledning af ”Bättre slödder”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gipsarbetarne, målarne och takläggarne. Han erkände blott
den kritik, som dömer efter exemplarens mängd; han mätte
ett arbetes värde efter antalet upplagor och han skref Nanar
som antyder förfallet, för att sluta med Pot-Bouille, som
är fallets djup.
* *
*
Detta fall är betydande, men det är icke ohjelpligt.
Zola är ung; han har bakom sig ett vackert fordom, och
en lång framtid väntar honom. Men i alla fall har
Pot-Bouille beröfvat honom den eröfrade marken, och det
kräf-ves ett verk af synnerligt god halt, för att han skall kunna
återvinna sin samtids literära aktning. Huru sällsamt!
* Samme man, som skrifvit volymer öfver naturalism och
“mensklig verklighet®, har skrifvit Pot-Bouille, ett rent
fantasistycke. Det är icke en iakttagare, ej heller en parisare,
än mindre en skriftställare, som författat denna sällsamma
roman; han kunde vara ett verk af någon ilsken skribler i
landsorten, en som ingenting känner af Paris och som
alltid benämner den stora staden ett modernt Babylon,
befol-kadt af aderton hundra tusen äktenskapsbrytare,
vällustin-gar och andra odågor af värsta slag; qvinnor, män, alla
äro de lösaktiga; det är som en glänsande apoteos af det
stora magasinet för sängkläder, en lärd afhandling öfver
njutningame af den elastiska madrassen; det är ett
köksbords memoarer, bildande ett motstycke till Memoires de
l’Oeil-de-Boeuf. Hvilken underlig verld! Det är ju
markiser från förra seklet, i hvilkas byxfickor kammartjenaren
hvar morgon stack en dryg summa för smånöjena, och
hvilkas intendent var betrodd med vården af sin herres petites
maisons. Dessa borgare äro icke “mensklig verklighet", de
äro mumier från en förgången tid och af en förgången kast;
innan de stiga upp i pigkamrarne böra de påtaga någon
gammaldags guldbroderad sammetsfrack och omgjorda sig
med en galavärja med stålglänsande knapp. Aldrig har
Paris sett en dylik medelklass, och jag hoppas, att det aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 19 12:24:11 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/2/0243.html
