Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ett blad ur den nyare italienska skönliteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan vid 10 ålder gåfvo Garduccis poetislta anlag
sig tillkänna. Det är anmärkningsvärdt, att de känslor af
republikanism och frihet, som han sedan vid mognare år
öppet förklarat sig hysa, redan skönjas hos gossen. Dessa
känslor underblåstes äfven genom läsningen af Thiers’
historia öfver franska revolutionen, som han med passion
studerade.
Mellan 1849 och 1853 idkade han studier i Florens,
hvarifrån han begaf sig till universitet i Pisa, der han
promoverades till doktor i filosofi och literatur.
Kort derefter erhöll han katedern i retorik i S. Miniato,
men stannade der endast kort tid, emedan man var nära
att anställa en rättegång mot honom, derför att han befanns
vara ateist. Han begaf sig nu till Florens, der han uppehöll
sig till 1859 med att gifva enskilda lektioner.
Ofvan nämnda år utnämndes han till professor i
grekiska och senare i italienska och latin i Pistoia. Här
utgaf han några kritiska arbeten. 1860 förflyttades han till
Bolognas universitet såsom professor.
Från 1861 till 1867 gjorde Garducci trägna studier i
den franska literaturen och 1868 i den tyska. Under denna
tid utgaf han äfven sin “Inno a Satana“ (Hymn till Satan),
som med ens gjorde honom populär. Från denna tid
följde hans arbeten på vers och prosa efter hvarandra med
förvånansvärd hastighet. *
* Redan tidigt hade han uppträdt med små literaturhistoriska
arbeten i tidskrifter och likaledes med en lyrisk samling ”Itime”
(1857). Ett kraftigare uttryck fick författarens originalitet i de
följande poetiska serierna: ”Levia gravia” (1867, ny upplaga 1868) och
”1 Decennale”. Här visar han sig såsom en skald af ovanlig frihet,
djerfhet och sjelfständighet i tanken. Större framgång hade dock
den ofvan nämnda, 1863 skrifna hymnen: ”Inno a Satana”, hvilken
han 1865 utgaf under pseudonymen ”Enotrio Romano”; vi återkomma
i texten till detta märkvärdiga stycke. En mera samlad bild af
den genialiske författaren erhåller man i ”Poesie e Cantilene” (1873)
och ”Nuove poesie” (1875). Ett urval på tyska af Carduccis dikter
har utkommit 1880. Den realistiska skolan i Italien erkänner honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
