Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ett blad ur den nyare italienska skönliteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“0 Satan (så börjar Carduccis hynm), jag åkallar dig,
festens konung. Vinet gnistrar i bägarne; jorden och solen
vexla småleende mot hvarandra kärleksfulla ord. Jag an-
_ \
och hans härskara såsom förtryckare och inkräktare af ära och
makt. I sanning, detta var en bild af kyrkans öfversteprester och
„ forstar, af dem, som med sina dikter om helvetet hade trampat
under fotterna jemnlikhetens religion och grundsatsen om sällhet
för menniskoslägtet. Den dystre och sorgsne Lucifer uppsteg ur
t den afgrund, i hvilken han lik en guddomlig Prometeus, röt i sina
fjettrar sedan så många sekler. Hans befriare vågade icke högt
åkalla honom, men i hemlighetsfalla ocli djupa formler uttryckte •
■de idéen om hans apoteos och hans tillkommande regering öfver
menniskoslägtet, som alltför länge varit detroniseradt, fömedradt
och smädadt, likasom han sjelf.”
I afseende på den hemlighetsfulla sekt, hvarpå George Sand här
anspelar, hafva vi i kyrKohistoriska arbeten (af Neander, Herzog m fl.,
jemför äfven Encyclopædia britannica) funnit följande märkvärdiga
uppgifter rörande de s. k. eukiterna, hvilka ock längre fram erhöllo
benämningen bogumiler.
Eukiterna framträdde i ll:te århundradet, hufvudsakligen i de
slaviska länder som lydde under byzantinska kejsardömet. 1 12:te
århundradet omtalas de under namnet bogumiler. De båda
sekternas lära kan icke skiljas.
Enligt deras lära var Satanael Guds enfödde son, sittande på
fadrens högra hand och begåfvad med universel makt, men han
ville bli oberoende, förledde en del af englame till olydnad och
danade med deras tillhjelp en ny verld: jorden och ett nytt slägte,
menniskorna. Men han kunde icke gifva lif och anda åt detta
slägte; han bad derför fadern att göra det, mot löfte att menniskorna
skulle ersätta de fallna englarnes plats. Fadern uppfylde hans
begäran, och så blefvo menniskorna lefvande och förnuftiga varelser.
Men Satanael ångrade sitt löfte; han förförde då Eva, som födde
honom Kain, hvilken blef stamfader för ett ondt slägte, i motsats
till det, som härstammade från Abel, Evas son med Adam. Nu
utsände Gud sitt Logosy erkeengeln Mikael, som kom på jorden
i en skenkropp och kallades Kristus. Han besegrade Satanel, som
dervid förlorade sina guddomliga egenskaper och störtades från
himmelen, hvarefter stafvelsen El bortföll från hans namn och han
kallades blott Satan.
Nu uppkom en modifikation — i afseende hvarpå
kyrko-historikerna dock uttrycka sig i försigtiga och undvikande ordalag —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
