Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den irländska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen domare eller brehon, som skipade lag för
folket-Bréhons voro lärde män, hvilka .studerat de till
landets-bruk faststälda lagarne vid ett för detta ändamål inrättadt
läroverk. Deras utslag voro definitiva, och det fmns i
historien icke ett enda exempel på, att någon man satt sig
upp mot deras domar. Landet tillhörde stammen. Tanisten
innehade på grund af sin rang såsom adelsman ett stycke
deraf såsom sin egendom; af en annan del uppbar han en
lifstidsränta på grund af det embete, hvartill han blifvit
vald; han egde domsrätt öfver en tredje del,
kommunaljorden, som årligen delades. Adelsmännen, bland hvilka
tanisten valdes, hade egendomsrätt till jord; en annan klass
hade egendomsrätt till lösören, som gingo i arf till deras
söner medelst gavelkind d. v. s. genom lika delning. Endast
vissa klasser af stammen — saer céile eller frie brukare och
daer céile eller lägre brukare — kunde få stadgad åborätt; de
andra voro antingen brukare på ett år, frie arbetare eller
slafvar. De årliga brukarnes intressen skyddades genom de
kraftigaste bestämmelser, och under loppet af några slägtled
var det möjligt att stiga från det lägsta sociala trappsteget
till rangen af en fri brukare.
Sålunda var det gamla jordegendomssystemet i Irland.
Det kallades tanistry och var regleradt genom ftreÄowlagen.
En klar föreställning derom är nödvändig, om vi skola
riktigt förstå den irländska frågan; ty det är på grund af
den Irlands folk kommit till den öfvertygelse, hvilken det
städse orubbligt fasthåller, och som ligger på bottnen af
mer än hälften af deras agitation, nämligen att det har
en oförytterlig rätt till jorden och att engelsmännen äro
ingenting annat än inkräktare och tjufvar.
Bestämmelserna för jordbesittning och styrelse i Irland
blefvo praktiskt oförändrade ända till engelske konungen
Henrik II:s regering. År 1156 egde en anglo-normannisk
invasion rum i Irland under denne monark, som gjorde
anspråk på suveränitet öfver landet. Detta anspråk
grundade sig på det faktum, att Nicolas Breakspeare, känd 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
