Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den irländska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl planen, då han erhöll såsom ersättning en stor
penningsumma af det* irländska parlamentet. Han uppdrog
likväl åt lorddeputeraden Strafford att utpressa stora belopp
af penningar från de irländske jordegarne och utfärdade
stränga lagar mot den irländska handeln. Ännu en gång
reste sig Irland och kämpade i 9 år en förbittrad strid mot
England, till dess parlamentets trupper togo Dublin i besittning
och Oliver Cromwell började anslå den politik, som, för
att bruka Macaulays ord var “klok, rakt på saken och grym“
. och som gjorde slut på allt motstånd. Protektorns idé var
att göra Irlands befolkning glesare, och för detta ändamål
gjorde han sig qvitt 40,000 irländare genom värfning till
utlandet, skickade ytterligare omkring 9,000 till Vestindien,
i sjelfva verket i slafveri, och förflyttade ett stort antal
katolska adelsmän bortom floden Shannon. Befolkningen
reducerades sålunda till 850,000, hvaraf 150,000 voro
engelsmän och skottar. Endast ett fåtal af de kämpande
katolikerna återstod, och tog sin tillflykt på kullarne och i
skogarne; de kallades tories (en benämning som sedermera
öfverflyttades på det politiskt konservativa partiet i England);
men dessa nedskötos med lika liten misskund som de vargar,
med hvilka man jemförde dem. Man visade ingen
barm-hertighet, icke en gång mot qvinnor och barn. De båda
följande engelska konungarnes regeringar utmärktes som
vanligt genom oro i Irland. I sjelfva verket tror jag mig
redan tillräckligt ha visat, att det icke funnits någon tid, då
icke i Irland herskat oro och missnöje mot England.
Häraf finna vi, huru orimligt en del nyare politiker
resonera, hvilka i stället för att gå tillbaka till källorna i det
förflutna, som allena sätter oss i stånd att förstå det
närvarande, skjuta hela skulden för de närvarande irländska
oroligheterna på någon minister, antingen Gladstone eller
Disraeli, allt efter deras synpunkter eller antipatier för det
ena eller andra af de stora politiska partier, som dessa män
representera. Då Wilhelm III kom på tronen var det hans
önskan att införa en fast och rättvis styrelse i Irland, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
