Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episoder ur Fredrik Crusenstoipes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarför Grusenstolpe nekades att få infördt sitt
försvar i tidskriften Frey är en ordenshemlighet emellan
professorerna Tornberg och Lindgren, hvilken hvarken varit
eller blifvit utredd. Ännu finnes i behåll såväl i uppsats
öfversättare af Höga Visan ”gått till sitt värf med en öfverlägsenhet,
i jemförelse med hvilken alla, som före honom tolkat densamma,
äfven de mest förtjenstfulle bland dem, få finna sig i att taga sig nt
rätt och slätt såsom stympare. Detta — fortsätter granskaren —
säga vi på den bästa auktoritet, en sådan för hvilken vi våga tro
att öfvers. sjelf måste böja sig. Det är nämligen ingen mer och
ingen mindre än. han sjelf.- Hvarför skulle vi icke hålla honom
räkning för hans öppenhjertighet! Man döme sjelf! TJnder det att en
Delitzch begynner sin kommentar (Leipzig 1875) med följande
bekännelse: ”Das Hohelied ist das allerschwierigste Buch des A. T”;
under det att en Rénan i företalet till sin Etude sur le Cantique des
Cantique (Paris 1860), angående det sätt hvarpå han trott sig böra
tolka mer än ett ställe i originalet, utbrister: ”J’ai donné
1’explica-tion qui m’a paru la plus vraisemblable; mais on serait présomptueux
å parler de certitude quand il s’agit de morceaux aussi obscurs”,
angifver vår öfversättare på följande karakteristiska sätt sin ställning
till den uppgift, som förelåg honom: ”den största, ja! jag ville säga
enda svårigheten i diktens öfversättande och förklarande ligger i
dialogens rätta fördelning och de olika scenernas rätta anordning.”
”Förmodligen — tillägger granskaren — är det denna känsla
af egen öfverlägsenhet man har att tacka för, att öfversättaren vid
behandlingen af sitt original tillåtit sig en mängd friheter, som hos
hvar och en annan skulle hafva ansetts i hög grad
komprometterande. Man vet icke — och detta så mycket mindre som
öfversättaren i sitt företal uttryckligen omnämner det ”mångåriga
begrundande”, som föregått utgifvandet af hans arbete, och som annars
förlåtligt nog lätt kunnat undgå läsarens uppmärksamhet — man vet
icke, om man skall töras tro sina egna ögon, då man t. ex. på ett
par ställen i öfversättningen finner hela versled af originalet utan
vidare förbigångna.” — I allmänhet tillämpar granskaren på
Lindgrens tolkning, hvad Delitsch säger om dfen judiske teologen Grätz’
försök i samma väg: ”Dieses Hohelied ist freilich nicht von Salomo,
aber auch nicht in der syrisch-macedonischen Zeit, sondern im 19
Jahrh. der gewöhnlichen Zeitrechnung in Breslau gedichtet.”
Lindgren svarade i tidskriftens följande årgång, men mycket
matt, skjutande skulden på sättaren och för öfrigt föreslående sin
kritiker enskild korrespondens i ämnet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
