Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odette. En oppositionel teaterstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
instruktör eller intendent, söka göra sig Anmärkningen till godo.
Om recensenten ytterligare påvisar djupare liggande grunder, hvarpå,
det oriktiga resultatet beror, så gör han mera, än hvad man af
honörn kunnat fordra, han gör hvad som borde eller rättare sagdt
redan bort göras af instruktören.
Från de antydda allmänna synpunkterna ber jag att nu få
öfvergå till mitt egentliga ämne. Det synes då lämpligast att först
skärskåda stycket och sedan utförandet. Emellertid anser jag det
obehöfligt, att här lemna en närmare redogörelse för innehållet, utan
tillåter mig förutsätta det som för det stora iiertalet läsare redan
bekant.
Att ’Odettes” motiv skulle vara äktenskapsbrott och
äktenskaps-skilnad var något som man utan att ega någon större kännedom om
den nuvarande franska dramatiken, likvisst med temlig visshet kunde
förutse. Förut brukade i den franska dramen intrigen röra sig om,
huruvida en hustru skulle blifva förförd eller icke; men denna fråga
synes nu vara löst, man är temligen viss om att förföraren skal
vinna framgång. Alltså tager man i stället äktenskapsbrottet
(hustruns nämligen) till utgångspunkt, och lägger sedan an på att visa
huruledes den bristfälliga lagstiftningen om äktenskapsskilnad verkar.
Få detta sätt har Sardou förfarit, och han har åstadkommit en
produkt, som på den stora allmänheten tyckes verka mycket anslående.
Men också är der inmängdt allt hvad publiken brakar finna nöjsamt.
Der finnas spännande scener, larmoyanta scener, stora kraftscener,
qvicka scener, burleska scener, oanständiga scener. Den som ser
”Odette 3har på samma afton stökat undan tragedi, borgerligt
skådespel, komedi och, jag vore frestad säga fars. Men det är ej nog
med att man sålunda får till lifs allt hvad man kan Önska att få se
på scenen, dermed har författaren ej ansett tillräckliga garantier för
åskådarens nöje vara för handen. Han har varit nog blygsam att
frukta, att allmänheten skulle tröttna på at$ böra ett helt stycke ur
hans egen fatabur, och har velat undvika detta genom åtskilliga små
snatterier. Se t. ex. på tredje akten, mera slående analogier än dem
mellan den och en akt (jag tror den andra) i ”Falska juveler” lär
man väl få svårt att framleta. Och äfven ur andra stycken har
Dumas fått släppa till både repliker och idéer. Jag har dessutom sett
uppgifvas, att en annan författare, hvars namn jag ej erinrar mig,
skall hafva stämt Sardou, på den grund att ”Odette” vore en
efter-bildning af ett hans arbete. Emellertid kan man ju säga, att det
gör mindre till saken om Sardou plöjt med andras kalf, endast det
arbete han gifvit oss är ett godt arbete. Det är den frågan, som
nu bör besvaras. Till en början vill jag betona, att denna fråga kan
besvaras från tvänne olika synpunkter, i det att man kan se stycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
