Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtte lära att förstå detta, att alla råd och förbud, alla förmaningar och
stränga ord — det hjälper inte en smula! Detsamma blir detsamma, tills vi
samlas i täta led till krig mot fattigdomen, med denna enda fordran: En
ny och bättre samhällsordning, där ingen tar brödet ur munnen
på andra och ingen behöfver sälja sig för pängar.
(»Firda».)
Om pariserkommunen.
Kommunen af 1871 kunde blott bli ett första utkast. Född vid slutet
af ett krig, inklämd mällan två härar färdiga att förenas för att krossa folket,
vågade den, kommunen, icke slå in på den ekonomiska revolutionens väg;
den förklarade sig icke helt frimodigt för socialistisk, vågade ej häller hvarken
expropriera kapitalen eller ordna arbetet. Man tog icke ens stadens
rikedomstillgångar i besittning. Man bröt ej häller ned statstraditionen,
riksdagsstyrelsen. Man försökte ej att genomföra inom kommunen den ordning, som
den likväl invigde genom att proklamera kommunernas oberoende och fria
förbund.
Men säkert är, att i fall pariserkommunen hade kunnat hålla ut några
månader till, den skulle oundvikligt af sig själft, hafva drifvits mot dessa båda
revolutioner. Låt oss icke glömma att bourgeoisin lefde i fyra år i revolution
förr än den kunde förvandla monarkin till borgarrepublik. Och vi böra icke
förvånas öfver att se, att folket i Paris icke kunde i ett hopp springa öfver
den klyfta som skiljer den anarkistiska kommunismen från utplundrarstyrelsen.
Men var säker, nästa revolution som bryter ut i Frankrike och utan tvifvel
äfven i Spanien, den vill blifva kommunistisk, återupptagande pariserkommunens
arbete där det vart af brutet af Versailletruppernas nidingsdåd.
Kropotkin.
–– ––
Pariserkommunens nederlags är en olycka för mänskligheten, ty därigenom
ha vi kvar bördan af en stående armé, af hvilken hvarje parti, som vill
tillskansa sig herraväldet, skall begagna sig. Jag säger det med stolthet: jag är
internationalist och om det bildade sig en förening af djäflar för att bekämpa
prästerna och despotismen, så skulle jag inskrifva mig i dess led.
Garibaldi.
–– ––
Är det inte uselt af »kommunen» i Paris, att den gått och fördärfvat
min förträffliga statsteori eller rättare icke-statsteori! Nu är idén ödelagd
för långliga tider ... Men den har en sund kärna i sig, det ser jag så klart,
och en gång vill den nog blifva praktiserad utan all karikatyr.
Henrik Ibsen.
Anarkismen.
Af Michael.
(Forts. o. slut.)
Anarkisten vill ej heller veta af någon konkret, i löneskalan sig
uttryckande gradskilnad mellan klassificerat och icke-klassificerat arbete. Denna
gradering i och för arbetets betalning är för den tyska socialistskalan särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
