Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkande, men anarkisterna vilja icke häller ge sitt samtycke till de franske
marxisternas fordran: lika lön, ty lön, säga de, är i hvilken form den än må
framträda, en orättvisa: en orsak till den ekonomiska jämlikhetens
undergräfvande, äfven hvarest arbetsinstrumenten befinna sig i kommunitetens
händer.
Genom att skilja kvalificerat arbete från okvalificerat förmedels en
gradskala, efter hvilken producenten betalas med den i den frambringade produkten
inneslutna- arbetstiden, uppkommer en yttre olikhet, om icke i produktionen
så likväl i förbrukningen, som är utmärkande för aflöningssystemet och redan
däraf fördömligt. Det kvalificerade, lärda arbetet skall enligt den tyska skolan
betalas ett visst antal gånger mer än det »simpla», olärda arbetet.
Ingeniörens, arkitektens eller medicinarens arbetstimme skall t. ex.
betalas eller vara jämgod med en grofsmeds, en murares eller sjuksköterskas 2
eller 3 arbetstimmar. Arbetskorten äro, som sagt blifvit, delbara, stälda på
timmar eller minuter. I stället för att säga: jag vill ha såpa för 4 öre, säger
statssocialisten: jag vill ha för 4 minuter såpa. För den af staten bestämda
arbetsdagen erhåller arbetaren sitt arbetskort, lydande å, låt oss säga, 8
timmars arbete. Med detta går han till statsmagasinet och köper hvad han för
tillfället kan behöfva, t. ex. för en arbetstimme kött, för 10 minuter snus
o. s. v. Detta är uppenbarligen en ny benämning på en gammal sak.
Därför gör också anarkisten en stormlöpning mot denna »medelklassteori».
Kollektivisterna proklamera en revolutionär princip — privategendomens
upplifvande — och i samma stund proklamerad, förneka de den. Allmän
besittning af produktionsmedlen, yttrar anarkisten, innefattar allmänt njutande af
frukten af den allmänna produktionen. Arbetskorten skola helt enkelt komma
att rubba den socialdemokratiska organisationen. »Hvar finna kraftmätaren,
som kan mäta kraftförbrukningen, den materiella och intelligenta, musklernas
och hjärnans förbrukning»? frågar le Vagre.
Ifrån det nyss här ofvan sagda, göra som sagt, dock de franska
marxisterna undantag, i det att de fordra »lika lön». Doktorn, läraren,
professorn skola betalas (i arbetskort) efter samma taxa som grofarbetaren. Åtta
timmars rond genom sjukhuset skall vara lika mycket värd som åtta timmar,
använda i jordarbete eller ock i grufvan, eller i fabriken.
»Ingen bestämmelse kan göras emellan individernas prestationer. Att
mäta dem, säger anarkisten, efter deras resultat, för oss till det absurda. Att
reducera och mäta resultatet efter arbetstimmarna leder oss äfvenledes till
det absurda. Återstår blott en sak — att alldeles icke mäta resultatet, utan
tillerkänna rätten till riklig utkomst för alla dem, som taga del i produktionen»
d. v. s. att hvar och en får konsummera efter sina behof.
*
Någon chef eller något öfverhufvud finnes icke inom de frivilligt och
genom det fria fördraget upprätthållna associationerna. De af samma inträsse
drifna arbetarne hafva nog på förhand öfverenskommit sins emellan om
arbetsfördelning inom den konstituerade föreningen. Arbetet är fritt valt och
utföres därefter. För öfrigt gör likställigheten i det gemensamma arbetet en
ledande pärson obehöflig. Arbetarne sympatisera med hvarandra, hafva samma
inträssen, samma idéer, stridigheter kunna då icke gärna uppkomma; de
deltaga i arbetet efter sina anlag och fallenheter. Eljes är grupperingen
frivilligt sluten, hvarför hvar och en eger rätt utgå ur associationen, därest han
ej passar för densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
