Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 7 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som de tre utvisade i en annons i samma blad tillkännage att de komma
att framlägga en ny förklaring, skall här icke egnas vidare uppmärksamhet åt
Arbetets aktstycken. Endast det må fastslås, att de alldeles icke bevisa det den
(åtminstone utanför Malmö, tyckes det,) allmänna uppfattningen angående
utvisningen äro riktig, tvärtom bekräftas däri mer än tydligt att »Under röd flagg’s
benämning träffade pricken: — Kotteripolitisk förjöljelse.
Ty att komma månadtais efter att historierna om »det oredliga
förfarandet» utagerats, och dra fram med dem igen, det är alltför klumpigt att ej
lite hvar skulle förstå att det ligger något annat bakom. Ingen vill tro på en
sådan där honett moralfeber, som blossar upp — just vid passande tillfälle.
Men det att vilja på sådant sätt maskera sitt förnedrande utvisningstilltag,
visar en simpelhet, endast värdig humbugskolportörer och dito-politiker.
–– ––
En afton hos Kropotkins.
Om den store samhällsomstörtaren och upprorsmannen, furst Kropotkin,
har hela världen hört talas. Svensken förstår bara i sin oskuld ej, huru det
kan vara möjligt, att en värdsberyktad anarkist kan tillåtas att skrifva i
Englands mest ansedda tidskrifter, att antagas såsom medarbetare i vetenskapliga
encyklopedier, att inbjudas såsom föredragshållare i förnäma kretsar. Han —
det anarkistiska vilddjuret, plebejen, som beblandar sig med massan, »packet,» —
visar man icke allenast aktning; man ger honom också vetenskapliga
förtroenden. Inför slika gräsligheter kan naturligtvis det hugstora svenska sinnet
ej annat än rysa.
Men, låt oss en afton anmäla oss hos herr och fru Kropotkin. Vi
välja en söndag; deri vanliga mottagningsdagen, då man ifrån när och fjärran
samlas i fursteparets enkla hem.
Såsom gäst hos en kosmopolitisk landsman befinner jag mig sedan
några dagar på ort och ställe eller med andra ord i Harrow on the Hills
lekande nejder utanför London. Min vän bor alldeles i granskapet af
Kropotkins, och vi ha sålunda ej många steg att gå.
Vi inträda först genom en grind och ha då framför oss en liten
trädgård och vid husets långsida en mindre glasveranda, som är invändigt beklädd
med en präktig vinstock, hvarifrån talrika rankor utgå och klänga sig fast
utefter verandans sidor och tak. Familjen lär under goda år kunna beskatta
den på det rikligaste, och det är till på köpet vindrufvor som heter duga.
Vi ringa på. Såsom sannskyldig och af ranggiftet inympad bourgeois
är jag naturligtvis beredd på att få aflämna mitt visitkort åt en livréklädd
betjänt för att kanske på silfverbricka få det vidare befordrat till fursten och
hans furstinna. Men här blef hvarken fråga om kort, betjänter eller andra
delikata saker.
Dörren slås upp och utan ceremonier hälsas vi med ett hjärtligt
handslag af en liten spenslig herre, som genast frapperar med sitt rikt böljande
skägg och sin hvälfda panna, som framträdde ännu mer med den kala
hjässan som bakgrund. Hela den lille rörlige mannens gestalt gjorde ett
mäktigt intryck af vetenskapsmannen, som lefver sitt lif i tillbakadragenhet. Det
var värden, som jag hade framför mig. Denna anspråkslöse, borgerligt enkel
man skulle således vara furst Kropotkin; den man, som vid tzarens pageskola
ått en furstes uppfostran och som vid det ryska käjserliga hofvet en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
