Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 8 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och icke tvärtom. Gå till auktoriteten för dagen för det
socialdemokratiska partiet, hr Liebknecht, och ni, ärade läsare, skall finna huru full af
motsägelser och vankelmod den »store» mannen är. Det ena föredraget
af honom är ej likt det andra. Vid tiden för Hallekongressen, tror jag
det var, talade han om att socialdemokraterna ha fullt klart för sig, att
de sociala stridsfrågorna icke kunna få sin slutliga lösning genom
parlamentarismen»*.[1] Men hvarmed vill man då åvägabringa denna »slutliga
lösning», hvarpå L. syftar? Härpå borde den svenske arbetaren fordra
bestämt svar af den svenska socialdemokratiska intelligensen.
Efter »Arbetet» yttrade Liebknecht vidare i sitt programtal på
nyssnämda kongress bl a. att »mycket omstridt är uttrycket fri stat. Huru
förhålla sig begreppen fri stat och socialistiskt samhälle till hvarandra?
Man kunde säga socialistiskt samhälle i en fri stat. Men däremot kan
invändas: I och med uppkomsten af ett socialistiskt samhälle upphör
staten att existera. Statens omhölje blir aflägsnat. Jag hemställer om
uttrycket skall strykas».
Så ungefärligen skulle äfven en anarkist eller antikrat ha yttrat
sig, kom det ihåg du svenske läsare som ej vill låta dig dragas vid
näsan.[2]
Besvara vi i några drag frågan: Hvad den demokratiska venstern
i våra dagar vill, så tillmötesgå vi därmed tillika läsaren i hans önskan,
att få skäl för vårt påstående, att socialdemokraterna, såsom de uppträdt
på allra sista tiden, i grund och botten äro ej annat än rena demokrater
i den politiska statsuppfattningen, märk väl! att jag säger i den politiska
statsuppfattningen. Och här mer än i någon annan punkt, haltar deras
politiska resonemang, som utlofvar guld och gröna skogar eller
fullständig folk- och individuell frihet, utan att de gitta förklara, hvad de
därmed mena.
Hrr demokrater vilja, såsom allmänt bekant är, styrelse genom
folket. Men denna styrelse genom folket skall utöfvas icke genom
folket i sin helhet, utan medels af folket valda ombud, hvilka, såsom
frasen lyder, i folkets namn ega absolut rätt att i förening med en
öfverhet eller regering eller centralmakt, som är af representationen beroende,
bestämma öfver samhällets allmänna och offentliga angelägenheter på
sätt de för godt finna. Folket afträder därmed till sina representanter
sin suveränitet, som i sin princip är odelbar och oförytterlig. Val- och
rosträtt för hvarje till myndig ålder kommen man och kvinna äro helt
enkelt medlen till den enskilde medborgarens afsägande af sin
omedelbara politiska utöfning. Den representativa demokratin, som aldrig
kan undvara öfverhet eller regering, håller således massan
af folket lika fullt i omyndighet trots den förmenta
frigörelse, som skall komma den stora
menigheten till del med den allmänna rösträtten. Det var
också detta som Jean Jaques Rousseau i sina ljusare stunder klart insåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
