Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 8 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven maskinernas värde betalt genom produkterna, hvilka framställas genom
däras hjälp, desto mindre faran att maskinerna i förtid blifva värdelösa genom
nya uppfinningar. Fabrikanten vill hälst låta arbetet gå natt och dag, utan
afbrott och där han icke finner några hinder i lagstifningen eller röner
motstånd från arbetarna, ernår han äfven detta genom införande; af dag- och
nattskift. Öfverallt där maskinindustrien vunnit inträde har den icke värkat
i riktning att förminska arbetsbördan, för proletariatet, utan förökat den i
stället. Men inom bergshandteringen gynnas de stora arbetsgifvarnes åtrå att
så mycket som möjligt skinna arbetarna genom särskilda förhållanden. Inom
industrien betyder införandet och förökandet af maskiners användning äfven
förökande af arbetets produktivitet. Kapitalisten, som kan nedlägga större
kapital i sin fabrik än sina konkurrenter och som kan uppställa starkare och
bättre maskiner, kan äfven räkna på, att arbetarnas, produktion stiger i
motsvarande grad, att alltså hans profit blir större.
Så är icke förhållandet inom grufdriften. Ju mer man går på djupet
desto större kapital erfordras; men arbetets produktivitet befordras icke.
därigenom, förr eller senare måste den minskas; slutligen måste bearbetandet
upphöra. Man kunde nästan säga att grufdriftens produktivitet är desto mindre
ju större kapital som erfordras. I hvarje fall är denna produktivitet blott i
ringa mån beroende af storleken af det nedlagda kapitalet, och stiger nästan
aldrig i förhållande till detta, ofta röra sig båda samtidigt i olika riktning,
kapitalsumman stiger och arbetets produktivitet sjunker. Men därmed sjunker
äfven profiten; ganska ofta går grufdriften med förlust.
I Belgien voro, t. ex. 1879, 166 kolgrufvor i värksamhet. Däraf
nådde 70 en totalprofit på 8,049,000 francs men de andra 96 hade
tillsammans en förlust på 8,223,000 francs att uppvisa. År 1881 uppnådde 77
grufvor en profit på 8,723,000 francs, 83 grufvor däremot en förlust på
10,192,000 francs!
Förlustsumman var alltså större, än vinsten. Det var nu. visserligen
utomordentligt dåliga år. Men till och med i det hittills bästa året på de
två sista årtiondena arbetade 35 grufvor med en förlust af 3,502,798 francs,
som visserligen motsvarades af en profit på 96,997,695 francs vid 142 grufvor.
I Tyskland och Österrike äro ännu förhållandena gynsammare, men
de närma sig med jättesteg i afseende på kolgrufvedriften Belgiens förhållanden.
Man frågar sig hvarför inträssenterna hålla en grufva i gång, när hon
går endast med förlust. Göra de det af öm omsorg om arbetarna för att
skaffa dem bröd! Ingalunda! De göra det emedan de genom att inställa
grufdriften förlora nästan hela kapitalet, under det de vid att fortfarande
hålla den i gång dock hafva utsikt att åtminstone någorlunda bli betäckta.
På arbetarna tänka herrar kolbaroner så till vida, att på deras skuldror skall
bördan af detta tillstånd så mycket som möjligt vältras. Att en grufva icke
är outtömlig, att koltillgången blir allt mindre, därför skola arbetarna böta.
Om äfven inkomsterna af en grufdrift under årens lopp belöpa sig till mer
än det därpå nedlagda kapitalet med sin landsfördärfliga ränta; kapitalet vill
vara odödligt; ett en gång placerat kapital måste i all evighet alstra mervärde,
lämna profit; där denna sträfvan träder i motsägelse med naturens lagar, där
få icke kapitalisterna, utan arbetarna bära följderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
