Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 9 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oppositionen inom det Socialistiska partiet här i Sverge och särskilt öfver
denna revys utgifvare, som tituleras én folkfiende. Nåja, den titeln, lånad
från Ibsen, kan man i vår tid vara stolt öfver, då det politiska lifvet eljes
är fullt af sådana karaktärer som intigheten, pajasson Aslaksen, den radikala
tidningshumbugen Hovstad, matsnuggaren och spritaren Billing, skojaren och
fähunden Peter Borgmästaren, o, s. v.
På nybygge’.
Ett stycke arbetarlif, skildrat på hvardagsspråk af Murargrdbb.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Flänget ä i full gång och i konsekvens me de förvända begrepp som
behärska oss alla slafvar, gäller de att inte komma en enda sten efter, Ty då
vore man strax liksom lite sämre kar. A riskera få timpänningen nedsatt.
»A-å-å-pp me-e bru-u-uk h-ä-ä-är! — Rör på kalsongerna, jäntor»
skriker murarne så de dånar i knutarna.
»Åbja, skrik så lagom ni», svara flickorna, om n. b. basen inte är i
närheten, »en kan väl inte göra mer än arbeta, vet ja».
: , »Åh hut mé er käringar. Slå i bruket å räsonera inte. Åsså opp me
mer me samma. De här räcker inte långt.»
Men borta på ett hörn för säj själf står den unga murarn, Karlsson,
han som sa till om sandningen i landgångarna. Honom tycker flickorna
om-Han »syr» lika flinkt som de andra, men han u inte brutal det minsta, men
får så mycket bruk han behöfver ändå, bara han säjer till, att »nu flickor lilla
ä de slut i byttan.» Han ä me i fackföreningen å inte riktigt tåld af basen
för sin agitation, men si d’ä en så bra arbetare så man vill ifite vara åf. me’n.
»Opp me tegel här-r-r,» skriker nu kort och kraftigt en murare från en
skorsten, dit han blifvit skickad. Men tegelbärarne fyller i då: »hur fan ska
man komma upp te däj me tegel?» Å först nu märker han i sin ifver, att
landgången inte ä riktigt färdig. Tägelbärarna säja till hur di vill ha’n, så
di inte onödigtvis ska behöfva krypa i femti-älfva krumbukter mellan
takstolarna med bördorna, å sen kommer di villigt.
Si tegelbärarne ä ett släkte för säj, ha ja så när sagt. Hvar. di får sin
styrka ifrån vete tusan, men dan i ända knogar di fem våningar opp med
bördor på ryggen, som aldrig understiga två centner. Å lika glada , ä di för
de. Bara ingen murare skriker på tegel utan att först ha gjort
ändepå»kno-ten», ty då knotar di, å om muraren ä riktigt oppkäftig, kan han allt få säj
en »kimboblängare», om de kniper — ehuru de förekommer sällan.
Tegelbärarne krusa vanligtvis ingen, å torde vara — hvad man än i öfrigt kan säja
om dem — de byggnadsarbetare, som ha den största sjålfkänslan å inge
den mästa respekten hos arbetsgifvarne. De går inte gärna an a,tt. skoja en
tegelbärare på aflöningen: då vet allt »schatten» hvad klockan ä slagen.
Di »nubbar» friskt, d’ä deras svaga sida, men inte får en undra på de;
tegeldammet rifver sönder lungorna på dom. — — —
Timmermännen ä jämt sysselsatta med sista återstoden af bjälklaget, med
att resa de sista »stickstolarna», å afväxla takstolarna för skorstenarna m. m.
Öfverallt ä de lif å rörelse. Får män tid, häjdar man säj kanske ett par
minuter å blåser i nyporna eller tar man säj en åkarbrasa, såvida basen inte
kommer å skriker: »har ni inte materialier å göra me? Eller hvarför arbetar
ni inte? Värma säj får man göra hemma hos kärringen». ,, _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
