Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 9 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, så där ungefär går det hela; dan, méd få af brott.
När man börjar så »sent» som J 8 f. m. blir de ingen frukostrast, utan
de arbetas i ett kör till kL 12. Då ä de en half timmes middag. Oftast tio
minuters väg te mathålet, på tio minuter slaffsar man i säj lite mat — såvida
man inte föredrar att skrota i säj lite torrskaffning — så rusar man iväg igen,
ofta med ett halfätet bröd i nätven. och så tio minuters väg tillbaka., Strax
går pipan igen, man börjar åter arbeta, spyr opp halfva middagsmaten, när
man börjar stå framstupa ... å så knoga å frysa i fyra, fem timmar; ner me
sylarne, hem»å räkna, mor å barnen» eller sé på hur di svälter trots hans arbete,
gå å slöa å dåsa ett par timmar, få i, säj lite kvällsmat å så ikull, å krypa till
gumman — den som har någon — å kanhända, om krafterna räcker till, hänge
säj en liten, ljuf stund åt »den fattiges enda njutning», så somna .... med
oroliga drömmar om ramlande ställningar, hutlösa basar, pänninglösa
bygg-mästarkrakar, skrikande å svältande barnungar å all annan illustration till
»fät-tigdomens ljufva lott.»
*
ty
Å i morgon bitti ska han opp igen, med värkande hufvud å orediga
tankar, ut i trampkvarnen. ä
Uff, ett sånt lif!
–––––sai–––––
Fria ord.
Våld.
Skall våld behöfva tillgripas, eller icke ? Det är en fråga, som man ovilkorligen gör
sig vid tanken på den sociala revolutionen, socialisterna förbereda för att störta klassamhället.
I samhällets och klassamhällets inträsse vore det naturligtvis bäst att slippa använda våld;
men som detta icke gärna är tänkbart förr än flertalet af mänskligheten, äfven öfverklassen,
är genomandad af de socialistiska idéerna, och därtill tprde ännu vara ganska långt, bör
arbetsklassen vara beredd på att som yttersta medel tillgripa våld. Våldet åstadkommer
visserligen sorg och elände, men medan man inväntar den tid då våldet ej behöfver tillgripas,
ökas det redan nu existerande eländet i alltjämt stigande proportion till dess missnöjet
slutligen blir så stort, att massan blir omöjlig att hålla tillbaka; den reser sig upp mot förtryckarne
och hvilka medel använder den då? Den har då intet annat medel än våldet. Men
öfverklassen har i sin hand äfven våld, organiserat, väl ordnat våld, hvarmed den på ett förfärande
blodsutgjutande sätt möter massan. Det blir således våtd mot våld, å ena sidan äet väl
planlagda våldet och å ’den andra det planlösa, oordnade våldet. Man kan lätt tänka sig’ på
hvilken sida de största chancerna ligga. Massan bör därför göra sig förtrogen med tanken
att våld måhända kan komma att tillgripas och äfven i detta hänseende organisera sig, samt
noga ttiga i öfvervägande på hvad sätt det skall användas, så att det användes rätt, för att
vid tillfälle kunna med kraft möta öfverklassen. Bildandet af föreningar, i hvilka man öfvade
sig i vapnens bruk, skulle enligt min tanke vara ett ypperligt sätt att gå tillväga för ätt sätta
skräck i de maktegande; samt att hvar och en hade sitt eget vapen hemma hos sig, så att
vi, då revolutionens stormvind brusar fram öfver landet, äro rustade med bättre vapen än —
Axel Danielssons åsnakindbågar. . ’
K.
Hur han vart förbrytare.
Berättelse af Ernst Ktaar.
(Fri öfversättning.)
(Forto. och slut.)
Då han kom- till kvarnen, kände han liksom samvetsförebråelser; men
där låg ju — utanför — en ganska ordentlig knubb. Den hade legat där
länge,, för den var alldeles öfversnöad. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
