Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade sutit därinne med samma tankar som hon
denna kväll. Hon hade hört många försäkringar om
kärlek, men ingen så vältalig som den, dessa bruna
hundögon nu upprepade i hvarje minut:
»Låt mig ligga vid dina fötter, och min högsta
fröjd skall vara att tjäna dig. Men hotas du af någon
fara, kan du tryggt förlita dig på mitt skydd. Blif
min och jag släpper dig aldrig!»
Detta sade ögonen, men läpparna tego.
»En sådan här stormig natt var det mor
drunknade», yttrade han slutligen tankfullt.
»Drunknade hon?»
»Ja — hon lyckades till sist att smyga sig undan
mig och kasta sig i — och när jag fick upp henne
var det för sent. Så seglade jag med liket till
fastlandet för att begrafva henne — men jag fick ta det
med mig hem igen.»
»Hvad vill det säga?»
»Hon var en själfspilling, sade presten — och
att hon var svag var inte bevisadt, ty hon var klok
i alt annat. Så nekade han henne kristlig
begrafning.»
»Och hvad gjorde ni då?»
»Jag sänkte henne i vattnet just vid den här
klipphällen och läste själf välsignelsen öfver henne,
som man gör till sjös.»
Minnet af denna natt grep honom med djupt
allvar, och hans stämma hade åter denna veka
skälfning, som trängde Aurore till hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
