Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni höll mycket af henne», sade hon.
»Ja — och jag har inte haft någon att hålla af
sedan dess. Jag har lefvat här så ensam — och så’na
här stormiga nätter brukar det komma för mig
altsammans igen och igen — det är som om jag ännu
kunde höra hur hon skrek, när hon sprang i.»
Aurore tryckte sig omedvetet närmare intill honom.
»Ni gör mig mörkrädd», sade hon.
Hon kom honom så nära att han blef yr i
hufvudet och grep henne om lifvet.
»Härefter skall jag väl ha en annan natt att
minnas, när det stormar», sade han.
Hon blef rädd; hans ansigtsuttryck hade plötsligt
förändrats. Hon kom att tänka på en gammal tafla
i hennes fars arbetsrum, som förestälde en ung faun
och en skogsnymf lekande mellan träden, och
hvilken hon som halfvuxen flicka ofta betraktat med ett
visst välbehag. Sedan hade den blifvit såld och hon
hade ej kommit ihog den förr än just nu, då hon
mötte den lidelsefulla blicken från dessa bruna ögon.
Hon gaf till ett anskri, slet sig lös och sprang ut på
den yttersta klipphällen.
Man kunde gärna tagit henne för en skogsnymf
i detta ögonblick. Den snäfva, modärna klädningen
svepte sig omkring henne som ett tunt draperi, håret
ringlade sig som en orm kring hennes hals och sjalen
fladdrade rätt upp i vädret. I samma ögonblick hon
kom upp på den lilla flata bärghällen, hvarifrån
klippan nästan lodrätt stupade ned i vattnet, förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
