Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till vårt hem. Tag nu af dig bruddrägten», sade
han till Alfhild, »så gå vi ut tillsammans!»
»Min snälla Sten, du får förlåta mig, men nu
har jag väl aldrig hört maken häller!» utbrast faster
Malla. »Ha ni nu inte fått springa omkring i skogen
tillräckligt hela denna sommar — ska ni nu också
på själfva bröllopskvällen–-jag försäkrar dig,
det är inte ens passande! En brud måste väl någon
smula tänka på sin värdighet.»
»Är det inte passande för en hustru att gå ut
och gå med sin man?»
»Man säger icke hustru på bröllopsdagen»,
rättade faster. »Man skall inte strax taga det så där
hvardagsaktigt. Och en brud brukar verkligen inte
springa ut i skog och backar genast efter vigseln.»
»Pappa!» sade Alfhild smeksamt till fadern. »Får
jag inte gå ut med Sten? Bara en liten stund!»
»Jo visst, gå du, barn, gå du», sade prosten i
frånvarande ton. Han hade ej hört ett ord af sin
systers invändningar.
Han tog god natt af dem innan de gingo och
gick in i sitt rum för att lägga sig i tid som han
brukade. Det var alldeles som en vanlig afton; och
Sten lyckönskade sig åt sin krigslist, som befriat
honom från alla de ceremonier, han afskydde.
Snart gingo de arm i arm på en liten skogsstig
nedåt stranden till.
Alfhild var lekfull och glad som ett barn —
Stens stora allvar förundrade henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
