Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni har återigen rätt — nej, jag har visst inte
gått till botten — det är bara en löjlig vana jag fått
att begagna öfverspända uttryck. Det är emedan
jag varit så länge skild från er, som jag glömt ert
måttfulla sätt dtt uttrycka er. — Nej, jag har inte
begått några brott, inte satt mig i skulder, inte sjunkit
i dyn såsom min hjälte i skådespelet, det är sant.
Och dock har det under dessa två sista år gått mer
förloradt hos mig än ni kan ana. Jag har nu en gång
en misstänksam natur och hade just aldrig trott på
något godt hos människorna, förr än jag kände er
— som ni nog vet satt det också ganska hårdt åt,
innan jag fick någon riktig tillit ens till er — men
när jag slutligen börjat tro på er hade jag ett behof
att hålla fast vid denna tro — och när ni då med
ens ryckte ifrån mig mina stackars, långsamt
tillkämpade illusioner — så gick jag inte och tog lifvet
af mig, det gjorde jag inte — jag bara föraktade
lifvet så mycket, att jag inte ansåg det ha något
annat värde än de korta njutningar det kunde skänka
— och så höll jag till godo med dessa utan att just
vara särdeles nogräknad — och hur det är, har man
en gång gått igenom hela skalan från det sublima
till det låga och lumpna så — lemnar det i alla fall
liksom en skugga efter sig — kort sagdt, sedan det
icke längre fans något, som roade eller fängslade
mig, skulle jag icke ha brytt mig om att lefva längre,
om jag inte hade fått idén till mitt drama — tanken
att få säga det aktningsvärda samhället några beska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
