Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni skall få se att utnämningen står i Post och
Inrikes i qväll», sade hon. »Jag såg det så klart och
tydligt i drömmen nyss — då ha vi nog Gusten här
igen i morgon.»
»Skall inte lilla mamma lägga sig nu?»
»Jo, jag tror det är bäst.» Hon reste sig och
be-gynte själf att bädda sin säng. Men då hon böjde sig
ned angreps hon af en svindel och föll framstupa.
Flickorna sprungo förskräckta fram och lyfte upp
henne samt förde henne till en stol. Medan Amalia
och Jetta öfverhopade henne med förebråelser för att
hon aldrig ville tillåta dem att göra något för henne,
gick Hilda tyst och ordnade bädden samt hjälpte henne
att kläda af sig. Modern och Amalia hade sina
sof-platser i det yttre rummet, Jetta och Hilda i det inre.
Men nu ville Jetta också ligga därute för att vara till
hands, om modern behöfde något, och Amalia erbjöd
henne sin bädd, emedan hon själf ville sitta uppe och
vaka. Men då Jetta hörde detta ville hon också vaka,
och systrarna råkade i en af sina vanliga tvister.
Amalia blef vid sådana tillfällen alltid så högljudd och
Jettas lilla fina diskant var så genomträngande, att
det var plågsamt för den sjuka att höra dem.
»Gräla inte, flickor små», bad hon med trött
stämma. »Jag förstår nog er välvilja, men det är
inte als någon fara med mig, jag vill bara ha lite
ro och ingen behöfver ligga hos mig. Men sätt er
nu bara här hos mig och låt mig säga några ord,
som ligga mig på hjärtat.» f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
