Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jetta», började hon och tog sin yngsta dotters
hand. »Du får inte misstycka, men jag måste be dig
om något. Jag kanske inte lefver så länge som tils
Gusten far tillträda pastoratet. Vid min ålder kan
det ju vara slut när som hälst och ni få kanhända
flytta dit utan mig. Men då skall du komma ihåg
att inte kälta så mycket på Gusten om alla
småsaker — om att han spottar och det där. Ser du,
männen tycka aldrig om sådant — det sade min
salig mor mig, då jag gifte mig, och jag var sedan
ständigt så noga med att aldrig göra några
anmärkningar öfver min mans små ovanor. Sådant skall
man blunda för, det tillhör kvinnan och är
nödvändigt, om hon skall kunna göra sig behaglig för
mannen. — Och jag ville så ogärna, när nu Gusten tar
er i huset, att han någonsin skall känna det som ett
band — ni böra alltid tänka på att göra honom så
mycken trefnad som möjligt.»
Då komministern kom hem på aftonen gick han
upp till prostgården för att få titta på Posttidningen.
Där stod utnämningen — af en af hans medsökande.
»Det är ditt eget fel, då du aldrig kan låta bli
att prata smörja», sade prosten i all vänskaplighet.
»Hvarför kunde du inte tiga med dina meningar tils
saken var klar. Sen kunde du ju alltid tids nog fatt
skräfla och ta mun full. Du är i alla fall så hjärtans
beskedlig, när det gäller handling, så du biter min
sann inga får.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
