Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill bror säga att jag borde sticka under stolen
med min mening?» röt komministern med en
dundrande predikostämma, bakom hvilken sinnesrörelsen
skalf. »Nej, bror, en ärlig man har jag varit hittils
och det hoppas jag kunna förbli till döddagar.»
Härmed gick han. Det var redan skumt, så att
han stapplade sig snafvande fram genom prostgårdens
trädgård. Ännu sedan han kommit ut på vägen hörde
prosten hur han harskade sig, snöt sig och spottade
långt ut i luften.
Inkommen i sitt eget lilla tarfliga ungkarlshem
sjönk han ned på en stol strax innanför dörren och
blef sittande i mörkret med hatt och kappa på utan
att röra sig. Han satt där alldeles som hopfallen
med händerna slappt liggande på knäna och hufvudet
långt ned mellan axlarna. Han hade icke längre ens
tillräcklig energi att harska sig, utan slemmet stockade
sig i halsen så att han andades stönande.
Det var ett helt lifshopp, som hade släckts för
honom i dag. Han hade nu i mer än tretti år hållit
på och sökt nästan hvarje pastorat, som blifvit ledigt.
För hvarje gång hade han varit lika barnsligt
förhoppningsfull, för hvarje gång hade han gjort sig
skyldig till en eller annan taktlöshet, som gjort
honom omöjlig, och för hvarje gång hade missräkningen
blifvit alt bittrare, och det hade blifvit honom alt
tyngre att komma till modern och systrarna med det
svikna hoppet.
Men denna gång var det bittrare än någonsin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
