Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronor bildade ett fullständigt hvalf öfver deras
huf-vuden, och därunder frodades gräset med en
yppighet, som endast vai; möjlig under detta täta hägn
mot solens allt förbrännande strålar.
»Här kommer man ovilkorligt att tänka på
Dantes selva oscura», sade Ville. Och han deklamerade
omotståndligt: »Questa selva selvaggia ed aspra e forte,
Che nel pensier rinnuova la paura. — Har ni läst Dante,
signorina?»
»Jag? o! Det är det värsta, jag vet, att läsa.»
»Och ni tycker ännu mer om att gå till byn än
att gå i skogen?» upptog han åter det afbrutna samtalet.
»Ja visst. För där träffar jag så många att prata
med.»
»Gossar?» frågade Ville leende.
»Nej, visst inte, dem vill jag inte byta ord med,
dé ä så otäcka allesamman, vilda och elaka. Nej,
men flickorna är det roligt att prata med, i
synnerhet när deras käraste varit i Roma och kommit hem
med något nytt smycke eller halsduk till dem. Det
är så roligt att få se något.»
De hade lagt sig ned i det höga gräset, sedan
Lina låtit öfvertyga sig om, att ormarna och
skorpionerna ej hade för vana att springa på folk, som ej
gjorde dem något ondt. Äfven Carmela upphörde så
småningom att prata. Hon låg med armarna under
nacken och stirrade upp i det täta löfhvalfvet. Ville
stal sig till att se på henne ibland. Nedsjunken som
hon låg i det djupa gräset samt med håret till half-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
