Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten upplöst omkring sig, den smidiga kroppen kastad
något på sned, så att den bildade en mjuk
oregel-bunden linie, var hon så plastiskt vacker, att Ville
begynte fantisera något om en kvinnostaty, som han fått
lust att modellera, och som skulle föreställa Morgonen.
När de gingo hem igen, mot solnedgången,
begynte åter Carmelas pratsamhet, som nu nästan
förargade Ville. Hon var så söt, när hon teg, men när
hon talade röjde hon för mycket hvilken liten
fogel-natur, hon var, utan tankar, utan stämning.
»Jag ville så gärna gå till byn i kväll», sade hon.
»Det är en flicka af mina vänner, som ska gifta sig,
och hon far en så vacker utstyrsel. Jag har bedt
mamma många gånger att fa gå och se på den, men
hon säger alltid nej. Om ni ville vara riktigt snälla,
så lät ni mig gå och sade sedan till mamma, att ni
skickat mig något ärende till byn.»
»Nej, min älskvärda lilla signorina, det kan vi
verkligen inte inlåta oss på», sade Ville skrattande.
»Er mamma skulle med rätta tycka, att det vore
alldeles oförlåtligt af oss att släppa af er ensam så här
på aftonen, då ni kommit ut under vårt beskydd.»
Carmela tycktes genast ge vika.
»Ja, det är sant», sade hon. »Men jag ville så
gärna — jag har också något att visa — något, som
jag fatt af en resande —»
»Herre?» frågade Ville.
»Nej, dam.».
Hon gick med hängande hufvud en stund. Men
Lef/ler, Ur lifvet, 111, a. jg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
