Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 1. Första mötet med Rosenius - 2. Poemet Uriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi nu farväl och gingo, glada och tacksamma öfver
en dyrbar, oförgätlig stund.
Detta mitt första möte med Rosenius blef
uppslaget till ett 15-årigt troget vänskapsumgänge, som
väl afbröts men icke slutade vid Rosenii död 1868.
2. Uriel.
Tom som världslig vishet för ångrens bröst,
Mörk som evigheten för brottets blick,
Jorden var i tidens begynnelse.
Satt den Evige
På ljusets tron
I himlarnas medelpunkt.
I hans tanke
Re’n blomstrade
Tusen världar,
I hans hjärta
Re’n försoningens
Hemlighet låg.
Ilan såg ned på jorden
Som solen på
Ett snötäckt fält,
Tills vintern
försvinner
Och kullarna stå,
Som blomsterfält.
Nu Uriel* sjöng,
Främst bland änglar,
Hans lof vid tronen
Med trefaldt kor;
Morgonstjärnorna
Löfvade Gud
Och alla hans barn
Fröjdade sig.
Ty Uriel göt
Guds ljus öfver jorden,
Att det var dag,
Förrän solen fanns.
Och detta ljus,
När solen slocknat
Och jorden förbrunnit,
Dock vara skall:
Guds klarhets ljus
I Kristi ansikte,
Som lyser in
I trogna hjärtan.
Det Uriel var, som sväfvade ned
Öfver vattnet i tidens morgonstund;
Se’n öfverskyggde han kunskapens träd
I Edens lund.
Men morgonrodnan
Af tiden sjönk,
Och mörka moln
Höljde solen.
Af Libanons cedrar Nu skingrades molnen
Guds hus dock bygdes, Och solen gick fram:
I Sarons dalar Ljuset utaf
Profeter sjöngo. Guds klarhets ljus,
* Uriel, en af öfveränglarnas ebreiska namn, betyder »Guds ljus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
