Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dödsfånges sista dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sonen en svår frestelse. Allt efter som
barnskaran växte och tilltog, växte ock i Eriks hjärta den
önskan, att fadern snart måtte dö. Ty då — då skulle
det vara slut på all nöd; då skulle välmåga, trefnad
och lycka bli fullt bofasta i det nu så torftiga, be-
kymmerfulla hemmet.
En dag var fadern ute och fiskade på en
skogssjö. Erik kom då händelsevis gående på vägen utmed
sjökanten. Fadern ville ha honom att hjälpa till med
fisket; han rodde därför till stranden och hämtade
sonen. När de sedan kommo ut på sjön igen och båten
skulle vändas, skedde detta litet för tvärt, så att fadern
gjorde en öfverhalning och föll öfver bord. I detta
ögonblick ingaf satan Erik den tanken, att han skulle
mörda sin far. Så skedde. Om en stund slogo sjöns
böljor samman öfver den dödades kropp. Erik rodde
till stranden och gick hem, utan att någon sett honom
vara nere vid sjön.
När fadern saknades, sökte man honom och fann
efter en tid hans uppflutna lik. Alla trodde, att en
olyckshändelse vållat hans död. Ingen misstänkte
sonen att vara sin fars baneman. Erik fick den så ifrigt
efterlängtade platsen. Nu skulle ju lyckan komma;
men — det blef tvärtom.
Aldrig hade Erik Buhr känt sig så olycklig som
nu. Samvetet lämnade honom ingen ro, hvarken dag
eller natt. Oupphörligt såg han för sig den gamles
bedjande ögon och uträckta händer och hörde hans
rop om hjälp.
För att döfva sin oro, började Buhr att supa och
blef snart en vild drinkare, oduglig att sköta sin plats.
På årsdagen af faderns död blef honom ångesten öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
