Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dödsfånges sista dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vermäktig. Drifven af samvetets makt gick han då till
länsmannen och angaf sig själf som faderns mördare.
I början ville man knappt tro honom. Men när
han under rannsakningen allt fort vidhöll sin
bekännelse och utförligt redogjorde för alla de hemska
detaljerna vid mordet, blef man öfvertygad. Och Buhr
blef på sin egen bekännelse dömd att mista lifvet
genom halshuggning.
Allt detta berättade mig nu fången, ärligt och utan
minsta försök att urskulda eller förringa sitt brott.
Jag tänkte, att en så stor syndare, hvilkens
samvete drifvit honom till själfanklagelse, skulle med
djupaste längtan efter Guds nåd mottaga evangelium om
försoningen i Kristus. Men tvärtom: Buhr sköt detta
ifrån sig och var fullkomligt oberedd att saligt dö.
Han hade nämligen förskansat sitt hjärta i den
egen-rättfärdiga trösten, att »hade han mycket illa gjort,
så skulle han ock själf försona detta brott, när han
nu snart skulle gifva sitt eget lif för att godtgöra sin
skuld». Just därför hade han icke heller velat »begära
nåd» hos den jordiske konungen, fastän själfve
landshöfdingen uppmanat honom därtill. Nej, sade han,
»har jag tagit ett lif, så skall jag nu ock gifva mitt
lif; det är lika för lika».
Förgäfves sökte jag visa honom, att äfven om han
på det sättet skulle kunnat försona den synd som
nu tycktes för honom vara den enda, så behöfde han
ju ock förlåtelse för alla de andra. »Ah nej, de äro
icke farliga; småsynder bryr Gud sig icke om.»
Den första aftonens resultat var mycket
nedslående. Så mycket ifrigare måste man ropa till Gud
för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
